Hinduism

Intro

Den äldsta av de fem stora, svårt att säga hur gammal, då ursprunget har flera led.

Namnet betyder ungefär ”religionen från landet Hind” alternativt ”religionen från andra sidan Indus”. Började omtalas som en religion av utomstående, först av makedoniern Alexander (ja, han) på 300-talet f.Kr. Namnet hinduism är från engelsmännen, vilka som bekant koloniserade Indien under drygt 250 år.

I princip ett samlingsnamn på ett stort antal relaterade religioner. Dessa kan variera enormt i sin utformning. Allt från högst filosofiska riktningar till väldigt basala, nästan primitiva religiösa uppfattningar. Här bör poängteras att det inte finns några inomhinduiska motsättningar av religiös karaktär. Hur olika riktningarna än är, råder en allmän acceptans. Däremot finns en stor misstro mot andra religioner, främst mot islam, men även kristendom och judendom får sig en känga då och då. Politik spelar naturligtvis en stor roll i detta.

Religionen är generellt koncentrerad till Indien, utan tvekan en primärt hinduisk stat, även om andra religioner förekommer (främst islam är en konkurrent). Sedan 1800-talet har religionen dock spridits, främst i västvärlden i olika omgångar.

Då religionen är så pass omfattande, runt 700 miljoner anhängare, och så diversifierad, är det svårt att ge en korrekt överblick över hela denna religionssfär. Olika idéer och tankar finns, alla vedertagna. Forskningen skiljer sig också, ofta med tydliga skillnader om forskaren är europé eller indier…

Hur som helst, nedan ett försök att snabbt och enkelt ge en bild av de grundläggande beståndsdelarna i denna religiösa djungel (för övrigt ett ursprungligen indiskt ord, jangala, betyder typ tät skog…).

Ursprung

Först och främst, teorin om indoeuropéerna. 1800-talstanke, baserad på språkliga (hindi, sanskrit med flera är indoeuropéiska språk) och mytisk/religiösa likheter. Denna teori mer och mer ifrågasatt, inte bara av vetenskapliga skäl, utan även politiska, dels i västvärlden, men framför allt av indiska forskare. Är politisk intervention av vetenskap OK?

Runt 6000 år sedan, norr om Svarta Havet. Olika lämningar, arkeologi.

Runt 5000 år sedan, de börjar röra på sig, i olika riktningar. Väst och syd.

Cirka 3700 år sedan, en indoeuropéisk grupp inleder en invasion av norra Indien. Dessa kallar sig ”arier” (sanskrit, ”de ädla”).

Runt 3000 år sedan, en annan grupp indoeuropéer rör sig mot nuvarande Iran.

De som rörde sig mot Indien mötte en dominerande inhemsk kultur, centrerad kring floddalen runt Indus. Vad dessa människor kallade sig själva vet vi inte, kulturen kom att kallas induskulturen, men detta av engelsmännen som påbörjade utgrävningar på 1920-talet. Nu kallas ibland kulturen dravidisk kultur, efter den dravidiska språkgruppen (fortfarande dominant i Indiens södra hälft), ej heller detta är helt korrekt, men det funkar om man är lite generös…

Deras upptäckter talar om en högt utvecklad kultur, med centrum i städerna Mohenjo Daro och Harappa. Byggnadskonsten väl utvecklad, flervåningshus, rinnande vatten etc. Städerna de första man känner till med en ordentlig stadsplanering. Induskulturens skrift bestod av runt 200 tecken, men denna är ännu odechiffrerad, varför mycket om denna kultur ännu är okänt. De hade dock vad man förstår en högt utvecklad administration, något som speglas i deras religion, väl organiserad även den.

Arierna var inte lika kulturellt utvecklade, men hade några fördelar: Järn, hästar och vagnar. Dessa tre faktorer var troligen okända för befolkningen runt Indus, de var helt enkelt inte speciellt krigiska, och oförberedda för en invasion. Dessutom hade deras kultur redan börjat förfalla. De hade överexploaterat naturtillgångarna, vattennivån i floden kan ha ändrats etc…

Så, arierna tog över, och precis som Freud påpekar, när en kultur tar över, assimilerar den oftast den besegrade kulturen och gör dess särdrag till sina, vilket också skedde här. Det hela tog ungefär 500 år. Vid detta laget hade arierna blivit bofasta, influerats dels kulturellt av induskulturen, men också religiöst.

Ariernas religion

Till en början var arierna mest intresserade av livet här och nu, de hade en tro på ett efterliv, men detta intresserade dem föga. Man bad till sina gudar för att uppnå olika mål i livet: vinna krig, få många barn, rikedom etc…

Arierna ville uppnå odödlighet, något som speglar deras livslust. Odödlighet kunde uppnås genom konsumtionen av den heliga drycken Soma. Vad denna dryck bestod av är ännu en tvistefråga, och vissa detaljer är så osmakliga att de lämnas därhän för att skydda era små oskyldiga gymnasistöron…

Arierna hade som nämnt ovan en väl administrerad religion. Detta påvisas inte minst i de fyra heliga Veda-skrifterna (Veda = veta). Dessa är av arierna komponerade sånger eller hymner, vilka kom till ungefär mellan 1500-1000 f.Kr.

Rig Veda: Främst hymner åt olika gudar. Innehåller minst 33 gudanamn, samt förklaringar till gudarnas funktioner. Rik på anspelningar på historiska händelser. Kanske den viktigaste Veda-texten.

Sama Veda: I princip identisk med Rig Veda, men strukturerad på ett annat sätt.

Yajur Veda: Avhandlar olika ritualer, vägledning till ceremonier, besvärjelser för att bekämpa otrevliga övernaturliga väsen etc… Liturgisk text.

Atharva Veda: Har med den privata religiositeten att göra, hushållsbruk, övergångsriter och passageriter.

Gudar

I Rig Veda beskrivs flera gudar. Dessa var indelade i tre stycken gudagrupper:

Först ut är rättvisegudarna. Främst av dessa är Varuna och Mitra.

Varuna är natthimlen, står för rättvisa, straffar syndare, skyddar dharman (den universella strukturen). Manlig gudom, ambivalent, påminner om den nordiske Oden.

Mitra är daghimlen. Står också för rättvisa, mer intresserad av människans välmående, beskyddar människan. Manlig gudom.

Sedan kommer krigsgudarna. Viktigast av dessa, kanske ariernas viktigaste gud generellt, var Indra. Utpräglad krigsgud, hjältemodig. En tydlig koppling till asaguden Tor.

Även Vishnu har karaktäristiska hjältedrag. Vishnus roll och position kom att utökas och utvecklas, vilket vi kan se i dagens hinduism.

Eldsguden Agni är mångfacetterad. Elden är central i samband med offer, och naturligtvis viktig i människans liv. Samtidigt kan eld vara ytterst farlig och destruktiv.

Ambivalent är också stormguden Vayu. Vayu är en krigsgud, men kontrollerar också atmosfären. Kan vara både positiv och negativ.

Den sista gruppen är de gudar vilka knyts till fruktbarhet och ekonomi. Här finner vi jordgudinnan Dhishama, flodgudinnan Sarasvati, morgonens gudinna Ushas, de till havet knutna, beskyddande tvillingparet Ashuinerna samt den gudomliga dryckens gud Soma. Till denna grupp hör även Rudra, ”Skrikaren”. Rudra sprider sjukdomar med sin pilbåge, och tilltalas Rudra-Shiva ”Den Nådiga”. Man bad om nåd för att han var så fruktansvärd. Senare försvinner namnet Rudra och lämnar Shiva, som finns kvar än i dag. En katastrofgud, förgöraren, men som sagt, gudarna är ofta ambivalenta, se nedan.

Synkretism

När arierna blivit bofasta och börjat assimilera den erövrade kulturen ändrades deras religiösa värld. Flera nya tankemönster introduceras, och åtskilliga begrepp. Detta skrevs ned i de 13 stycken Upanishaderna (ca 800-300 f.Kr) . Dessa handlar om återfödelsen, betingad av mänskliga handlingar, reinkarnationstanken, karmatanken.

Viktiga begrepp från Upanishaderna:

Samsara - Återfödelseprocessen, det eviga kretsloppet

Karma - Positiv eller negativ energi vilken styrs av ens handlande.

Dharma – Plikten, vilken styr om ens handlingar resulterar i positiv eller negativ karma.

Ajnana - Okunskap om alltings onödighet, som leder till handlingar.

Maya - Illusionen av verkligheten, allt är en illusion

Brahman – Världssjälen. Den äkta verkligheten är av andlig karaktär, verkligheten är världssjälen, Brahman. Den enda riktiga verkligheten, allt annat är illusion.

Atman- Människans själ.

Moksha - Befrielsen från samsara, ett tillstånd man uppnår när man når insikt om att allt är ett.

Shruti - Den uppenbarade visdomen, det vill säga den Vediska litteraturen, Vedaskrifterna.

Brahmanas - Texter, i princip kommentarer till olika Vedas. Varje Veda har runt ett par tre Brahmanas. Beskriver skapelsemyten, försöker förklara vilka konsekvenser skapelsen har, samt går igenom olika offerritualer och magiska ceremonier.

Ariernas tidigare livsbejakande syn på saker och ting förändrades. Livet betraktades som ett lidande (död, sjukdom, krig etc), ständig pånyttfödelse. Pånyttfödelsen är meningslös och onödig. Syftet med livet är kunskap, ett vetande (Veda!) om världssjälen (Brahman).

Känslan av hopplöshet gör att indo-arierna vänder sin traditionella religion ryggen, den är förbrukad. Man väljer i stället den upanishadiska frälsningsvägen, alltså en i princip ateistisk väg. Alla Upanishader utom två är uttalat ateistiska, frälsningen nås inte via gudar, utan genom att man vet sin tillhörighet med universum. Denna förändring i inställning leder till en blandning mellan den ariska religionen, och den inhemska, dravidiska religionen, vilket resulterar i religionen vi idag kallar hinduism. Denna typ av religionsblandning brukar kallas synkretism, och har förekommit även i andra sammanhang.

Ett mycket viktigt drag inom hinduismen är kretsloppstanken, samsara. Själen, atman, är fångad i ett ständigt upprepande av död och pånyttfödelse. Beroende på sin karma kan man bli återfödd som en människa, ett djur, kanske en växt eller ett berg, eller till och med en gud. Man för därmed en tillvaro som en ny existens, för att dö och födas på nytt. Detta gäller alltså inte bara människor, utan allt: Djur, växter, planeter och hela universum. Allt dör och föds på nytt. Oavsett om man blir en gud eller en myra är man fast i samsara, och atman strävar efter kunskap om universum, för att då denna insikt infinner sig uppnå tillståndet moksha och därmed befrias ur samsara, och utplånas i sin uppgång i Brahman, världssjälen. Dock, då hinduismen har en cyklisk tidssyn, kommer även Brahman så småningom dö, för att födas på nytt. Och så börjar allt igen, i oändlighet (by the way, Brahmans existenscykel är enligt beräkningarna 331 TRILJONER år, bara så att ni vet)…

Hinduisk litteratur

Inom hinduismen åberopar man den Vediska litteraturen, men även ytterligare litteratur har tillkommit, som är ytterst viktig inom hinduismen.

Manus lag- En juridisk text, påbörjades år 400 f.Kr och avslutades ca 800 år senare. Auktoritär, patriarkal text. Levnadsregler, lagar, normer. Förklarar förekomsten av de olika sociala grupperna (minst 60 st) ”Jati”, vad vi ofta kallar kaster.

Mahabharata- Refererar till ett krig, ett epos på ca 100 000 dubbelverser (världens största), tog 800 år att färdigställa. Handlar inte bara om kriget, utan redovisar om gudar och annat.

Bhagavadgita- den sjätte boken av Mahabharata, betyder ”Den upphöjdes sång”. Ny typ av religiös idé, monoteism (Vishnu). Monoteistisk hinduism- genom kärlek till en gud kan man uppnå frälsningen. Handlar om fem Pandauas (bröder) vilka innehar ett kungarike. De slåss mot 100 Kauravas (deras kusiner). Själva kriget, med de två arméerna, utgör Bhagavadgita.

Paundavagruppen leds av Arjuna och Krishna. Arjuna drabbas av ångest och vill inte strida. Krishna talar honom till rätta:

1. Han dödar ingen, då ju själen är odödlig.
2. Arjuna kan inte bara lägga ned, han är krigare, det är hans karmiska plikt att strida, han tillhör krigarkasten.

Krishna är i själva verket en inkarnation av guden Vishnu, alltså i princip samma entitet. Detta förändras på 1500-talet, då dessa två skiljs åt och Krishna kommer att betraktas som en egen gudom.

Hinduismens viktigaste gudar

Inom hinduismen finns det ett enormt antal gudar (miljontals), mer eller mindre inflytelserika. Vilken eller vilka gudar man dyrkar avgörs ofta av familjetradition, kasttillhörighet och geografiskt ursprung. Att säga att vissa gudar är viktigare än andra är alltså vanskligt, då så många faktorer spelar in. Vidare kan vissa gudar ha enormt viktiga funktioner i universum, men inte speciellt stora kulter, alltså få anhängare. Nedan följer några av de vanligast förekommande gudarna.

Vishnu: Manlig gudom, håller igång universum, tar sig ofta form som en avatar. Olika mer kända avatarer är faktiskt Buddha, Rama, Krishna (se dock ovan) och enligt vissa traditioner även Jesus...

Vishnu. Good guy.<!--[endif]-->

Shiva: Skaparen och förstöraren. Hans dans är generativ och destruktiv. Dansen central, och återges ofta i heliga tempelceremonier. Shiva är också därför mycket populär bland musiker. Symboliseras av en Shiva-lingam, en fallos. Dessa återfinns i mer eller mindre realistiskt utförande i princip överallt i det hinduiska samhället. Något som blev lite jobbigt för engelsmännen när de koloniserade Indien, och som fortfarande kan väcka viss munterhet bland västerländska turister…

Cosmic beat!<!--[endif]-->

Kali: Shivas kvinnliga aspekt, men även hans hustru. Alla gudar har en manlig och en kvinnlig sida, och det är inte ovanligt att man dyrkar bägge sidorna som två gudar, alternativt bara den ena. Att bara dyrka den kvinnliga gudomliga kraften kallas shaktism, av den kvinnliga energin shakti. Denna kraft kan vara väldigt bra, eller väldigt dålig. Ofta måste den kontrolleras av den manliga kraften. Följaktligen återfinns starka patriarkala drag inom hinduismen, om än kanske inte lika utmärkande som inom de semit-hamitiska religionerna. Även Kali ambivalent, då hon dels skyddar barnafödandet och familjen, dels är en bloddrickande monstergudinna. Symboliseras av en Yoni, en slida.

Nasty!<!--[endif]-->

Brahma: Universum, alltet. Abstrakt, och inte så populär. Finns bara ett fåtal tempel till Brahma. Detta innebär inte att Brahma är oviktig, tvärtom. Guden är bara så omfattande och svårgripbar för det mänskliga förståndet att de flesta inte ser något syfte med en aktiv dyrkan…

Ganesha: Shivas son som genom ett missförstånd råkade bli av med huvudet, vilket ersattes av ett elefanthuvud. En starkt positiv gudom, så omtyckt att vördnaden för Ganesha sträckt sig även utanför hinduiska områden, främst då till buddhister i Sydostasien. Ganesha har lånat drag från elefanten som art. Liksom de ostoppbara elefanterna undanröjer han problem med närmast brutal kraft, och många dyrkande ber till och offrar till Ganesha då de står inför svåra uppgifter. Han är skolbarnens favoritgud, och om någon vill offra till honom inför till exempel ett nationellt prov är det på sin plats att nämna att Ganesha tycker mycket om pannkakor!

Ganesha. Gosig!<!--[endif]-->

Förutom dessa finns alltså ett enormt antal…

Frälsningsvägar

Inom hinduismen finns det fyra frälsningsvägar, kända som "margor" eller "yogor", som utgör metoder för andlig utveckling och förening med det gudomliga. Dessa fyra vägar riktar sig till olika typer av människor med olika temperament och livsstilar, vilket gör att individer kan välja den väg som bäst passar deras personlighet och behov. De fyra frälsningsvägarna är Karma Yoga, Bhakti Yoga, Jnana Yoga och Raja Yoga.

1. Karma Yoga: Karma Yoga fokuserar på handlingens väg och betonar plikter och ansvar gentemot samhället och världen. Målet är att utföra sina plikter utan att vara bunden av frukterna av handlingen och därmed undvika att skapa negativ karma. Genom att agera med hängivenhet och utan egenintresse strävar praktikanter inom Karma Yoga efter att uppnå självförverkligande genom handling. 

2. Bhakti Yoga: Bhakti Yoga är kärlekens och hängivelsens väg. Det fokuserar på personlig kärlek och hängivenhet till en gudomlig kraft, oftast till en personifierad gud som Krishna, Rama eller Shiva. Hängivna praktikanter söker att utveckla en kärleksfull relation med det gudomliga genom bön, sång, och fromma handlingar. Målet är att fördjupa kärleken till Gud och uppnå enhet med den högsta verkligheten. 

3. Jnana Yoga: Jnana Yoga är kunskap och visdom. Praktikanter inom Jnana Yoga strävar efter att förstå verklighetens sanna natur genom intellektuell ansträngning och självrannsakan. Genom att ifrågasätta och analysera sanningens natur, såsom "Vem är jag?" och "Vad är verklighet?", strävar de efter insikt och förståelse om den ”ultimata sanningen”. Detta innebär ofta djupa studier av heliga texter och reflektion över deras innebörd.

4.Raja Yoga: Raja Yoga, även känt som Ashtanga Yoga, är yoga som omfattar fysiska övningar (asanas), andningskontroll (pranayama), koncentration och meditation. Målet med Raja Yoga är att kontrollera sinnet och kroppen för att nå inre stillhet och andlig upplysning. Genom att praktisera discipliner som meditation strävar utövaren efter att uppnå samadhi, ett tillstånd av fullständig enhet med den högsta verkligheten.

Dessa fyra frälsningsvägar representerar olika tillvägagångssätt för att nå det gemensamma målet, frigörelse (moksha) från den eviga cykeln av återfödelse (samsara). Valet av väg beror på individens natur och lämplighet, och det finns också möjlighet att integrera olika aspekter av dessa vägar för en mer holistisk andlig utveckling.

Kastsystemet

Ett påtagligt fenomen inom hinduismen. Infördes i och med den ariska invasionen.

Fyra huvudkaster: Brahminer (högst, typ präster), Kshatriya (krigare), Vaiyshiya (bönder och handelsmän typ) och Shudra (tjänare och andra lågstatusyrken). Dessutom finns de kastlösa, absolut längst ned på samhällsstegen. Från början bara ca 60 underkaster, men nu mellan 2000 och 3000. Nya kaster uppstår, kasterna anpassas till utvecklingen etc. Hög kast behöver inte innebära ekonomisk välfärd, men alltid hög status. Äktenskap över kastgränserna oftast otänkbart. Kastväsendet förbjudet, eller åtminstone diskriminering på grund av det. Kastlösa kvoteras in på universitet etc. Dock svårt att få bukt med…

Kvinnans situation

Tyvärr förekommer hustrubränning fortfarande. Patriarkal religion. Flickor inte lika värda som pojkar. Hemgiften oftast hög, kan vara svårt ekonomiskt för många familjer. Flickmord förekommer, samt självmord bland ogifta kvinnor. De vill inte vara en börda. Strängt förbjudet naturligtvis, men traditioner lever kvar… Dock, detta främst bland obildade människor ute på landsbygden, i mer urbaniserade och utbildade områden är detta sällsynt. Den indiska staten driver hårda kampanjer för att få bort detta ålderdomliga tänkande, och vissa framgångar kan anas.

Äktenskap

Astrologi viktigt, horoskop ofta avgörande. Arrangerade äktenskap ofta vanligt förekommande, om än inte i alla samhällsskikt. Man skall inte vara lössläppt innan giftermål, ”no sex until marriage”! Något annan syn på sexualitet inom hinduism än vad vi har här i väst… Dock inte sexualfientligt, bara annorlunda. Kama Sutra!