Buddhism

Buddhismen svävar lite i gränslandet mellan religion och filosofi. Vissa menar att det inte kan vara en religion, då den i princip är ateistisk, andra menar att då den fyller alla religiösa funktioner är det mycket väl en religion…

Oavsett, ett mycket viktigt tankesystem, vilket är ett av de största i världen.

Historik

Buddhism en produkt av religiösa strömningar i Indien på 600- och 500-talet f.Kr.

Hände mycket på det planet vid den här tiden, de grekiska filosoferna, flera religioner i mellanöstern etc… Varför? Who can tell…

Och en liten grej innan det hela drar igång: Buddha är en titel, inte ett namn!

Hur som helst…

År 563 f.Kr föddes Siddharta Gautama Sakyamuni. All information vi har om honom kommer från buddhistiska texter, med allt vad det innebär, dvs alla texter är religiöst orienterade.

Sidharta var son till en viktig man (typ kung eller hövding, ledare av något slag) av Sakya-klanen. Välbärgade tonår, hans far ville skydda honom från allt obehagligt. Extremt skyddad uppväxt!

Vid 28 års ålder börjar Sidharta lämna palatsområdet, vilket gör honom medveten om yttervärldens otrevligheter: ålderdom, sjukdom och död…Till slut möter Sidharta en asket, får kännedom om samsara och inser at han måste sträva efter insikt.

Går ut i världen, ansluter sig till en grupp asketer (fem st), och söker insikt. Magrar betänkligt.

Inser att den vägen, den asketiska, är fel. Klär på sig, äter, utvecklaren meditation och metod. Han befinner sig nu i Bodhgaya och mediterar under ett träd.

Det är i detta ögonblick han uppnår nirvana, dvs passionernas flammor blåses ut. Han blir av med livstörsten, blir upplyst. Buddha = ”Den uppvaknande”. Han ser sina tidigare existenser, han ser sammanhangen i kosmos och blir medveten om dessa. Det tog Sidharta ungefär sex år att bli upplyst, han är alltså runt 34 år när detta sker.

Nirvana!

Sidharta vandrar till Benares (Varanasi) och håller sin första predikan. Han träffar de fem asketerna han hängde med tidigare. Dessa häcklar honom, men när han framhärdar sin buddhastatus, att han uppnått nirvana, ändrar de sig. De blir hans första lärjungar.

I och med detta grundas en ny religion. Sidharta tar avstånd från kastsystemet. Han menar att alla, oavsett status eller kön med mera, har samma potential att nå nirvana. Skiljer sig därmed från hinduismen.

När han är 80 år befinner sig Sidharta i Kushinagara. Troligtvis äter han något dåligt, varpå han dör (konspirationsteoretiker kan vara lugna, naturligtvis finns det teorier om att han blev mördad). Hans aska samlas i 28 st korgar, vilka blir viktiga reliker. Dessa fraktas till olika platser, där senare stupas byggs. Rimligtvis bör det därmed bara finnas 28 stupor, men i dag finns 100 000-tals… Oavsett äktheten är flera stupor mycket viktiga vallfärdsplatser (exempelvis den i Sarnath. HPL!!!).

Stupan i Sarnath

Sidhartas död medför naturligtvis problem och förvirring. Man måste snabbt enas om, och definiera hans lära, innan den glöms bort, eller alla lärjungarna själva dör. Det första buddhistiska konciliet hålls därmed en vecka efter hans död, i staden Rajagrha. Man reciterar hans lära och memorerar den. Läran sorteras in i först två, sedan tre delar. Den tredje delen tillkommer först ca tvåhundra år efter det första konciliet. De tre delarna brukar kallas ”Tripitaka”, vilket betyder ”Tre korgar”:

Vinaya Pitaka – ”Den disciplinära delen”, handlar om buddhistisk moral, regler och disciplin. Främst inriktad på munkar och nunnor. Munkar följer 227 regler, nunnor 250. Varför kvinnor fler?

Sutra Pitaka – Sidhartas tal och undervisning.

Abhidarma – Tillkom alltså senare, och redogör för Theravadabuddhismens läror. Mer om dessa senare.

Ungefär 100 år efter mötet i Rajagrha har buddhismen utvecklats i två riktningar. Dels den ganska stränga delen, vilka följer Vinaya Pitaka och dess hårda disciplin, dels en mer liberal riktning, vilka ser lite mer avslappnat på framför allt munkars livsföring. En schism uppstår mellan dessa riktningar.

Schismen fortgår, och leder till ytterligare ett möte (ca 380 f.Kr.), där man diskuterar och diskuterar, främst om buddhistisk etik, utan att nå någon lösning.

År 250 f.Kr. hålls det tredje konciliet, i staden Pataliputra. Indien styrs av den buddhistiske kejsar Ashoka, som är initiativtagare till mötet. Ashokas buddhism gynnar religionen stort, han fungerar i princip som buddhismens beskyddare. Till konciliet kallas dels den liberala falangen, som vid det här laget kallades Mahasanghikas, samt inte mindre än 18 skolor vilka följde Vinaya Pitaka. Själva mötet går sådär, inga lösningar på de gamla trätofrågorna, men i stället så inleds den första egentliga buddhistiska missionen. Enligt legenden utgörs de första missionärerna av Ashokas son och dotter (munk och nunna). Inleds på Sri Lanka. Deras skola, en av de 18 Vinaya Pitaka-skolorna, kommer att bli dominant bland dessa, och de flesta försvinner så småningom. Deras lära kommer att kallas Theravada (thera – gammal, vada – åsikt = ”de gamlas åsikt”). Sri Lanka blir centrum för theravada, konservativ buddhism.

Ungefär mellan år noll och ca år 100 e.Kr skrivs Tripitaka ned. Efter alltså runt 500 år är tripitaka inte längre en oral tradition, utan nedskriven. Ungefär i samma veva myntas de nuvarande benämningarna på de buddhistiska riktningarna. De liberala, Mahasanghikas, börjar kalla sig Mahayana, vilket betyder ”den stora vagnen”, ”den stora farkosten”. Dessa kallar de övriga skolorna för Hinayana, ”den lilla vagnen”. Detta är dock en nedsättande benämning, och ingen man skall använda sig av. Dessa brukar snarare kalla sig theravada eller ibland för andra mer lokala namn. Theravada är det allmänna. Mahayana dominerar i Kina, medan theravada återfinns i Sydostasien och i Himalaya, för att generalisera.

Läran

Buddhismen är en utpräglad frälsningslära, vill befria människan, så hon kan uppnå nirvana.

Den grundläggande läran i buddhismen brukar kallas ”De fyra ädla sanningarna”. Dessa innebär följande:

Lidande – Livet och döden är lidande. Allt som har med dessa att göra är lidande, springer ur lidande, och resulterar i lidande.

Begär – Lidandet beror på begäret, livstörsten, lusten att leva.

Lidandets upphävande – Lidandet upphör genom frigörelse från begäret, befrielse rån livstörsten.

Den åttafaldiga vägen – Frigörelsen sker genom att man följer den åttafaldiga vägen.

Den åttafaldiga vägen

Samling av förhållningssätt, inställningar. Dessa uppdelade i en kunskapsteoretisk del, en moral-etisk del, samt en del med praktiska tillämpningar av de ovanstående delarna.

De två första är kunskapsteoretiska, och lyder:

1. Rätt åskådning – Se den existentiella problematiken och förstå den. Alltså en fråga om insikt om de fyra ädla sanningarna.
2. Rätt sinnelag – Helt enkelt att man beslutat sig för att följa den buddhistiska läran.

Följande tre är av moral-etisk karaktär:

3. Rätt tal – Inte ljuga, pladdra i onödan och liknande. Det man säger skall vara relevant, annars bör man hålla tyst.
4. Rätt handling – Denna del innefattar rätt mycket, mestadels vad man får och inte får göra. Inte stjäla, inte döda och liknande.
5. Rätt liv – Man skall livnära sig på verksamhet som inte skadar andra varelser. Detta innebär att många yrken inte är ok, typ slaktare, jägare, soldat och liknande vilka direkt åsamkar skada, men även verksamheter som indirekt gör detta bör undvikas, typ skomakare, som alltså arbetar med läder, kommer från djur osv…

Slutligen tre med praktiska tillämpningar:

6. Rätt strävan – Man skall ta det buddhistiska livet på allvar, vara flitig i sina ambitioner att efterleva regler etc.
7. Rätt vaksamhet – Man skall vara uppmärksam, inte sitta och drömma. Ha koll helt enkelt.
8. Rätt meditation – Kanske den viktigaste punkten. Man skall ha rätt koncentration, hålla en hård mental disciplin, inte sitta och grubbla, utan vara fokuserad. Att meditera är inte lätt, utan kräver stora portioner övning och kontroll.

Dessa punkter, Den åttafaldiga vägen, är EJ godtyckliga. De SKALL följas. Till punkt och pricka. Detta gäller benhårt!

Vad är människan? Vad är världen?

Liksom i princip alla andra religioner, innehåller även buddhistisk grundteori systematisering av omvärlden och människan. Sidharta själv fick ofta frågor om detta, men undvek dem. Han var inte intresserad, men var till slut tvungen att definiera saker och ting, enligt följande:

Världen består av dharmas (sanning, norm, väg), grundläggande element, materia. Dharmas är de minsta beståndsdelarna, jämförbara med atomer. De är opersonliga krafter, vilka integrerar sinsemellan. De är utrustade med egenskaper, vilka är karmiskt laddade. Färger, former, ljud och verklighet är ihopklumpade dharmas. Allt existerar på grund av karmisk dynamik. Då folk frågade Sidharta om människan, berättade han att människan är uppbygd av fem stycken skandhas, vilket innebär fem högar med speciella dharmas. Dessa är kropp, känslor (positiva eller negativa), förnimmelseprocesser, viljeimpulser (karmiskt betingade) och medvetande. Människans hela identitet är endast på grund av de fem skandhas interagerande. Observera att det inte finns någon själ!

Till detta bör tilläggas att en tongivande buddhistisk tanke är att allt bara är en illusion, inget existerar på riktigt… Ganska abstrakt, men så kan det vara.

Ytterligare en teori speglar buddhistisk syn på livet och universum, och denna är förankrad i reinkarnationsläran. Enligt denna teori kan man bli återfödd i en av sex olika ”världar”, eller tillvaroformer: Gudarnas värld, demonernas värld, Djurens värld, Den helvetiska existenszonen (18 varma och 18 kalla), De hungriga spökenas värld och slutligen Människornas värld. Vilken värld man hamnar i beror givetvis på ens karma. Ingen av dessa världar är dock slutmålet, då detta naturligtvis är nirvana. Med största sannolikhet är denna världsbild starkt påverkad av framförallt kinesisk traditionell religion, som på många sätt integrerats i buddhismen i Kina.

Universum. Typ.

Riktningar

Buddhismen har som tidigare nämnts två huvudinriktningar, men även några andra, mindre, kan vara intressanta att ta upp. Förutom dessa finns naturligtvis åtskilliga små och ofta väldigt olika sekter och grupperingar. Detta gäller alla religioner, och dessa lämnas i detta därhän.

Riktningarna nedan presenteras mycket kortfattat och med förbehåll för lokala varianter.

Theravada

Buddha (Sidharta G) uppfattas som en historisk person, en människa, som i och med att han uppnådde nirvana försvann från denna värld (men detta skedde ju när han var i 30-års åldern, vem var det som gick runt i ytterligare 50 år? Buddha både världslig och ickevärldslig…).

Idealet är arhat (den värdige), som är titeln på de som blivit upplysta. Termen Buddha appliceras endast på Sidharta. Att bli arhat är syftet med teravadatraditionen, att frälsa sig själv.

Hårda studier av Abhidarma (tredje korgen), och en sträng disciplin förväntas av alla anhängare av teravadaskolan. De sätter sig i kontrast mot den liberalare mahayanabuddhismen.

Förr fanns det inte bara munkar i theravada, utan även nunnor. Dessa finns ej längre dock, linjen är bruten.

Mahayana

Världen består av fem kosmiska buddhor (en i centrum och fyra i varje riktning). En av dessa är Amithabha, ett annat namn på Buddha Sidharta. Denne alltså en kosmisk princip, och ingen historisk person.

Mahayanabuddhister vill bli bodhisatvas ”upplysningsvarelser”. Jmfr med arhat ovan. Man strävar efter att frälsa hela världehn, inte bara sig själv. För att bli bodhisatva måste man passera tio utvecklingsstadier. Mycket svårt med andra ord, men flera bodhisatvor har existerat. I dagsläget finns en bodhisatva (Avalokiteshvara) inkarnerad i Dalai Lama.

Inom mahayana fascineras man av tomheten, och man forskar kring detta. Flera avhandlingar tar upp intet, och studierna av detta kallas prajnaparamita (”visdom som går bakom”). Dessa böcker har mahayana i stället för teravadas Abhidarma. De menar att ingenting existerar, inte ens dharmas, allt är illusion. Detta skulle kunna medföra att då ingenting existerar spelar heller ingenting någon roll, man kan strunta i allt och alla. Detta är inte så fruktbart i livet, varför mahayana ofta åberopar begreppet prajna, det vill säga medkänsla. Man skall alltid visa medkänsla, trots att inget existerar.

I mahayana förekommer både munkar och nunnor.

Tantrisk buddhism

Definieras genom sina meditationstekniker. Skiljer sig från tantrisk hinduism främst då tantrisk buddhism inte befattar sig med tantrisk sex (sorry kids, ingen illustration här).

Man reciterar mantra, då verkligheten har grundläggande ljud. Ofta tilldelas man ett personligt mantra av en högstatusmunk, eller så använder man sig av det universiella ”Aoum”.

Visualisation i meditativa sammanhang: man bygger mentala bilder, meditation kring mandala tex. Mandala är delvis en karta över den inre andliga potentialen, men också en karta över hela universum. Syftet är att meditera sig in till Buddha i centrum. Tillverkningen av mandala är meditation i sig, det krävs minutiös noggrannhet och total koncentration. Ofta arbetar flera munkar (munkar, inte lekmän) tillsammans med samma mandala, ett arbete som kan ta mycket lång tid. En speciell typ av mandala tillverkas i sand, för att då det är färdigt sopas bort. Detta skall symbolisera alltings förgänglighet. Då vi lever i teknologins tidevarv, har naturligtvis mandalas börjat framställas med datorer. Dessa är inte ”godkända av trogna buddhister, då framställningen inte är lika meditativ. Kan dock påpekas att ett rörligt, datoranimerat mandala med inslag av fraktaler kan vara mycket dekorativt och suggestivt, fråga vilken hippie som helst…

Tillverkning av sandmandala.

Tantrisk buddhism använder sig av yoga under meditationen, vilket andra buddhistiska riktningar inte gör.

Tibetansk buddhism

Direkt arvtagare av den indiska buddhismen. Består av fyra grundläggande skolor, den äldsta från 700-talet, de andra från 1000- till 1300-talet. Dalai Lamas skola har haft den politiska makten sedan 1600-talet. Dagens Dalai Lama är nummer fjorton i en religiös succession. De viktigaste är nummer fem, tretton och nuvarande, fjorton, primärt av politiska skäl. Kvinnliga lamor kan förekomma, men är inte lika vanliga.

Orakel viktig del i tibetansk buddhism. Ett väsen besätter ett medium. Har pågått sedan medeltiden, och har tydliga rötter i shamanistisk tradition. Ofta ganska omtumlande skådespel…

Zenbuddhism

Runt år 0 introduceras buddhism i Kina, men etableras först på 400-talet. Då genomförs en systematisk översättning av buddhistiska texter. En av dessa texter är ”Lotussutran”, och den blir den viktigaste texten i en riktning som kom att kallas ”chan” på mandarin, och ”zen” på japanska. Orden betyder ”meditation”.

Har alltså rötterna i Kina, men är i dag mest förekommande i Japan.

Zenbuddhister reducerar sina handlingar till det minimala. Man försöker befria sig från alla onödiga tankar, bilder etc. Meditationen ytterst viktig. Munkar mediterar ibland nitton (!) timmar om dygnet.

Zen förespråkar människans buddha-natur, alla är buddha, men vi måste inse det. Satoriögonblick kan ge en kort glimt av upplysningen, men bara en kort. När man lyckats uppnå ett permanent tillstånd av satori, är man Buddha!

Man söker också upplysning genom att kontemplera över vissa frågor. Kan ta ett helt liv…

Förutom dessa skolor finns det som sagt åtskilliga andra. De mest kända förutom ovanstående är Rena Landets skola i Kina, Shaolin i Kina, samt naturligtvis olika shugenjatempel i Japan…