Kan vi säga att det finns några gemensamma nämnare för alla religioner? I boken föreslås tanken på en högre makt, att man håller något heligt, känslan av absolut beroende, att man lever i ett meningsfullt sammanhang samt att religionen ger människan ett värde. Dessa kan godtas generellt, men de kan även kritiseras individuellt. Detta kan visa att religioner oftast har flera gemensamma drag, samtidigt som de kan skilja sig avsevärt från varandra på flera punkter.
En möjlig definition skulle kunna inbegripa att religion innebär att man styrs av, eller i alla fall strävar efter, lagar vilka dikteras av en övernaturlig aktör. Detta till skillnad mot magi, där man styr och manipulerar omvärlden genom att betvinga och ta hjälp av övernaturliga makter. Religion- en högre makt bestämmer. Magi- man bestämmer själv. Detta redogörs för ytterligare framöver.
Varför uppstår religioner? Uppenbarligen för att människan är ängslig och söker fasta punkter och regler. Då det gäller närmast ogripbara företeelser som naturens kretslopp eller döden, underlättas förståelsen om man räknar in det gudomliga.
Religionen kan också fungera för att fastställa olika samhällsregler, ofta rörande moral och etik, men även till exempel kostvanor eller klädselregler. Att backa en regel med det gudomliga gör att den helt enkelt inte kan ifrågasättas, åtminstone inte utan risk, vilket på många vis kan verka stabiliserande i ett samhälle.
Kanske kan vi se en påminnelse om religionernas ursprung i de naturfolksreligioner som fortfarande finns kvar?
Naturfolkens religioner
Folken och kulturen:
Samlingsnamn på olika religioner från olika områden. Ursprungligen fanns dessa religioner över hela planeten, då vi alla faktiskt var naturfolk, men allteftersom civilisationen tagit över har naturfolken antingen assimilerats i denna, eller trängts undan, och därmed också deras religion. I dagsläget finner vi naturfolk och deras religion på mer otillgängliga platser, avskilda från civilisation en i hög grad. Samtidigt kan vi spåra drag av naturreligioner i flera ”civiliserade” folks religion och kultur, ibland mer och ibland mindre.
Naturfolkens samhällsstruktur skiljer sig påtagligt från vår, primärt i bristen på centralmakt, gemensamma lagar och gemensam administration. Deras samhälle grundar sig snarare på släktskap, alltså direkta, fysiska relationer mellan individer, i stället för tänkta relationer vilka vi lever efter, typ nationalitet eller liknande. Naturfolkens starkaste samhällsgrundande enhet är således familjen, vilken i våra ögon ofta skulle anses väldigt extensiv. Utifrån familjen utgår ett släktbaserat nätverk, det vill säga andra familjer med vilka man är besläktad med, och detta nätverk kan betecknas klan. Vidare kan en grupp klaner, även dessa ofta med någon form av genealogiskt samband, bilda en stam, generellt ansett som den största samhällsenheten bland naturfolk. Familj, klan och stam i sagd ordning. Enkelt som frukost!
Naturfolken är nästan uteslutande jägare och samlare, och för därmed en nomadiserande eller halvnomadiserande livsföring. Folkets rörelser styrs av tillgången på föda, man följer bytesdjuren eller anpassar boplatsens geografiska belägenhet utefter exempelvis fiskars lekplatser eller speciella grödors växtområden. Naturligtvis har många naturfolk i dagsläget, efter kontakt med och under påverkan av civilisation ändrat sin nomadiserande tradition och blivit bofasta. Tydliga exempel på detta finner vi bland inuitbefolkningen i norra Canada och på Grönland, samt bland de nordskandinaviska samerna (världens samerikaste kommun är för övrigt Solna).
Religionen:
I princip samtliga naturfolks religion är animistisk (Animism, allt har en själ, en ande. Sätt i relation till animatism, allting ÄR en själ, en ande). De ser andeväsen med varierande makt och styrka i samtliga naturfenomen, djur, växter etc.
Totem och tabun
En genomgående uppfattning bland naturfolken, och detta gäller generellt över hela planeten, berör värdeförhållandet mellan människa och djur. Naturfolken sätter sig själva i ständig relation till djuren, och konstaterar inte sällan ett mänskligt underläge. Djuren framställs ofta som klokare, starkare och mer mäktiga än människan, och kräver därmed att behandlas med tillbörlig respekt. Mycket vanligt är att naturfolken ser ett direkt, fysiskt, släktskap mellan folkets olika klaner eller motsvarande och olika djur. Denna länk mellan människa och djur brukar betecknas totem, alltså totemdjur. Följaktligen kan människor i samma stam hävda släktskap med olika djur. Någon kanske är relaterad till räven, vilket kan påverka dennes relation till folk med ett annat totem, typ kanske kanadagäss…
Att ha ett visst totem innebär olika förpliktelser, olika regler och handlingsmönster vilka man måste följa. Det finns även allmänna regler, vilka alla följer oavsett totem. Dessa regler kallas tabun, vilket i princip betyder förbud. För, låt os säga en person med räven som totem, kan det vara tabu att döda en räv eller att jaga ett speciellt bytesdjur. Om man bryter mot ett tabu finns risken att man förnärmar totemdjurets ande, vilket kan ha ödesdigra konsekvenser.
Det är följaktligen viktigt att hålla sig väl med de olika djur- och naturandar vilka finns överallt enligt naturfolken. Man skall dessutom se till att hålla sig väl med de döda, vilka i regel spelar en mycket stor roll i de levandes värld. Många naturfolk drar ingen tydlig gräns mellan dessa existensplan, vilket gör att de dödas närvaro är konstant eller åtminstone frekvent. Även de döda kräver respekt, och då framförallt av sina efterlevande. Anfaders- och anmoderskult är med andra ord mycket vanligt bland naturfolken, vilket tar sig olika uttryck.
Universums uppbyggnad
Liksom de flesta andra religioner menar naturreligionerna att världen består av flera existensplan. Dessas antal varierar stort, allt från tre till över trettio förekommer, ett vanligt förekommande antal tycks dock vara nio (jämför kristendomens och islams tre plan). Dessa plan refereras ofta till som världar, och är i sig åtskilda, men sammanlänkade via en världsaxel, en axis mundi. Denna axel utgör samtliga världars centrum, och markeras ibland av ett berg, ett säreget träd, eller av boplatsens mitt, då ofta förtydligad genom en påle, en så kallad totempåle (detta då de olika klantomen finns representerade på pålen). Observera att när folk vars världsaxel går genom boplatsens centrum förflyttar sig, förflyttas även världsaxeln, medan de som menar att axeln markeras av ett berg eller liknande anser att axeln är statisk. Axis mundi är länken mellan de olika världarna, och en förutsättning för shamanens själsresor (mer om detta senare).
De olika världarna är ofta fysiskt tämligen lika, de representerar varandra med samma berg, skogar och liknande. Skillnaden ligger i vilka som bebor dessa. Den mellersta världen är vår egen värld, människans domäner. Ovanför och under ligger i olika lager, som bottnarna i en tårta, världar bebodda av de vänliga döda anfäder, de vänliga djurandarna och liknande (i regel i världarna över vår egen, medan de placerade under oss bebos av de elaka förfäderna och de elaka andarna, till exempel. Desto fler världar, desto fler typer av väsen räknar man med. Den fornnordiska världsbilden inbegrep exempelvis nio världar, med människornas värld Midgård i mitten. Ovanför låg bland annat Asgård, där gudarna bodde, och Alfaheim, där alverna bodde. Ganska nära Midgård låg Jotunheim. Under Midgård kunde man finna Hel, Nifelheim, Muspelheim och Svartalfaheim, alla platser bebodda av otrevliga typer. Alla världarna förbands genom världsträdet, asken Yggdrasil, som alltså fungerade som axis mundi.
Tjusigt värre. Ett tydligt exempel på att religionsinriktad konst inte alltid håller så hög estetisk kvalitet, men i detta fall åskådliggör bilden i alla fall den fornnordiska världsbilden…
Tidsuppfattning
Inte bara rumsuppfattningen skiljer sig mellan den civiliserade människan och naturfolken, även tiden uppfattas annorlunda. Då vi, de civiliserade människorna, ser ett närmast linjärt tidsförlopp, ser naturfolken snarare ett ständigt nu. De räknar tiden snarare circulärt eller spiralformat (här finns tydliga likheter med de stora asiatiska religionerna hinduism och buddhism, som verkligen är civiliserade), som ett evigt kretslopp.
Övernaturligt sammanhang
Naturfolk anser generellt att alla företeelser och händelser är länkade med varandra på något vis. Allt har och är ett sammanhang, ingenting sker av en slump. Att hugga ned fel träd och därmed reta trädets ande kan leda till att stammen drabbas av snuva. Att inte vara hövlig när man talar om eller med en död anmoder kan resultera i att det blir dåligt fiske. Därför är det för naturfolken mycket viktigt att beakta alla regler och tabun, och att hålla reda på vilka andar man kan tänkas interagera med i olika sammanhang.
Gudar
Då naturen är varierande och rik, har i regel alla naturfolk en månghövdad gudavärld. Man tillber olika gudar med olika funktioner, i regel kopplade till naturkrafter eller naturfenomen, men även en del gudar med tydligare kulturella eller kosmiska funktioner. Då naturfolken lever under väldigt olika förhållanden är det omöjligt att nämna alla gudar och gudafunktioner. Några verkar dock universella, det vill säga de återkommer gång på gång inom ett stort antal kulturer, faktiskt inte bara bland naturfolk, utan även hos civiliserade människor, men då ofta förtäckta eller kraftigt förändrade. Några tydliga, konstanta gudafunktioner är enligt följande (Observera, förteckningen nedan är ytterst förenklad och generaliserande. Vill man veta mer om dessa funktioner eller makter finns det tämligen gott om forskning, så det är bara att gå till ett välsorterat bibliotek och fråga!).
Den Högste Guden
Denna gudafunktion är omtvistad, men har troligen funnits hos de flesta folk. Det är den yttersta skaparen, som satt igång hela universum, men som sedan lämnat verkligheten. Den Högste Guden är abstrakt, könlös och oförståelig (påminner i detta starkt om den hinduiska Brahman), varför denna funktion troligen aldrig haft någon utvecklad kult, det är helt enkelt inte värt det, guden är för främmande och ointresserad.
Modergudinnan
Kanske den äldsta formen av gudadyrkan som finns, äldre än vår egen människotyp, är åkallandet av Modergudinnan. Det är hon som föder världen, det är hon som ÄR världen. Hon är på många vis en trevlig gudinna att ha att göra med, hon är hela världens mamma, och tar hand om sina barn, men detta är inte alltid en självklarhet. Ofta innefattar Gudinnan flera aspekter, ”Hon som är tre”, en seglivad uppfattning som återfinns även i modern kultur (Macbeth av Shakespeare till exempel). Den unga jungfrun, den produktiva modern, den gamla kvinnan, dock ett tema med variation (jungfrun, stridsgudinnan och haggan)… Hennes dyrkan kunde ta sig väldigt olika uttryck, ibland ganska blodiga och otäcka, beroende på vilken av hennes aspekter som var i fokus. Mestadels tros dock hennes kult ha sysslat med fruktbarhet, vilket å andra sidan troligen innefattat riter som retat och skrämt de senare patriarkala religionerna i högsta grad…
Venus från Willendorf, kanske den äldsta religiösa artefakt som finns, tros avbilda Den Stora Modern. Observera de yppiga formerna, den ultimata barnaföderskan.
Djurrådaren
Lika gammal som Modergudinnan, men underställd denna. Ofta avbildad som en man med horn, omgiven av vilda djur, över vilka han styr. Han är kaoset i naturen, inte ond (som sagt, vad är ondska), men ofta destruktiv och ibland direkt vansinnig. Han representerade jaktens raseri, otyglad instinkt etc. Inte konstigt att senare religioner (kristna, primärt) tog avstånd från denne gud, med allt vad det innebär… Även Den Behornade Mannen har hållit sig kvar in i historisk tid, och då inte bara som kristendomens ständige motståndare. Kelterna tillbad Carnun, en gud med tydliga drag av denna gudafunktion, och liknande kult tros ha funnits även här i Skandinavien. Sentida traditioner i framförallt norra Europa inbegriper här och där en karaktär vars ursprung utan tvekan är denna makt, men vars funktioner ofta tonas ned och framställs på ett mer uppsluppet vis, vilket kanske inte är så konstigt.
Den Behornade Guden
Myt och rit
Naturfolken saknar skrift (deras religioner kallas ibland skriftlös religion), och de har ofta en historieuppfattning som inte motsvarar vår. Deras minnen av det förflutna återges genom en muntlig tradition, vilket innebär att den kan förändras, i utformning om ej i huvuddrag, från generation till generation. De olika naturfolken har i regel en speciell historia kring världens tillkomst, människans födelse, upptäckten av elden och så vidare. Dessa historier vilka förklarar viktiga fenomen i deras liv kallas myter (även de civiliserade folken har en rik mytskatt, både gamla och nya).
Riten återger myten.
Olika typer av riter: Initiationsriter, passageriter riter kopplade till speciella moment för individen eller samhället etc. Finns hos dem och oss, i otaliga exempel…Skillnad mellan de och oss? Finns det en skillnad? Om så, var ligger skillnaden? Är vi i själva verket de? Är de vi? Har vi tabun och magi? Diskutera med varandra, eller kanske framförallt med er själva. Vem är du.Var kommer du ifrån. Vart är du på väg…
