Etik

När vi beskriver vår omvärld, oavsett om vi är religiösa, ateistiska eller agnostiker, gör vi detta genom olika satser. Dessa satser kan vara antingen informativa (”Ambient framställs oftast på elektronisk väg.”), eller expressiva (”Ambient är så jävla bra.”), det vill säga antingen komma med ren information, eller med en värdering. Informativa satser, utsagor, kan vara antingen sanna eller falska. Värderingar, å andra sidan, ger uttryck för känslor, och kan därför vara svåra att sortera in under sant eller falskt. Påpekas bör dock att det finns åtskilliga människor och grupperingar vilka menar att även värderingar faktiskt kan vara sanna eller falska. Knappast förvånande finner man ofta dessa åsikter inom religionerna. Oavsett vad som är rätt eller fel i detta problem om sant eller falskt, kan vi konstatera att värderingar alltid är positiva eller negativa, naturligtvis i olika grad. Antingen uppskattar man ambient eller så gör man det inte, mer eller mindre. Helt neutral kan man inte vara, utom om ett fenomen är närmast okänt. Om jag hade frågat min påhittade kompis Satanist-Sanna vad hon tycker om kristen vokalhouse, hade hon nog inte haft någon uppfattning, helt enkelt just därför att hon inte vet vad det är. Fast hon hade nog reagerat negativt på ordet kristen, så den lilla informationen hade räckt till en negativ värdering. Detta var kanske ett dåligt exempel, men poängen hoppas jag är uppenbar.

Naturligtvis kan värderingar innehålla information. Om jag på frågan ”Hur är din nya Globalkniv?” svarar ”Den är bra.” innefattar detta svar i regel en mängd positiva attribut för en kökskniv, vass egg, välbalanserad och liknande. Om den som frågar är bekant med knivar förstår denne troligen detta genom min positiva värdering. Om jag däremot inte svarat att den är bra, utan bara berättat att kniven är vass, tillverkad av kolstål och väger 400 gram, så har jag visserligen kommit med mycket information, men fortfarande ingen värdering. Jag måste tillägga ”…vilket ju är bra.” till uppräkningen av attribut, för att få denna sats värderande.

Utan tvekan kan flera värderande satser bygga just på praktiska värden. Andra praktiska värderingar är exempelvis ”Gräsklipparen är effektiv.”, ”Eleven är noggrann .” och liknande. Andra värderingar inbegriper sinnliga uppfattningar ”Cigarettrök luktar illa.” eller ”Sushi smakar gott.”, alltså knutna till vad vi uppfattar och värderar med våra sinnen. Vidare finns det estetiska värderingar, av modellen ”Vilket vackert berg.” eller ”Snygg tjej.”, inte sällan förekommande i konstnärliga sammanhang. Observera den medvetna problematiseringen av könsindelning i länken, här finns nog mycket att diskutera, inte minst ur religionsperspektivet, som ofta har en mycket binär syn på genus.

Moral och etik

Värderingar används också inom etiska och moraliska sammanhang. Man kan bedöma en människas handlande som rätt eller orätt, eller människan i sig som god eller ond, för att exemplifiera. Ibland används estetiska värderingar i etiska värderingssammanhang, ”USA agerade fult i Vietnam” eller liknande.

Orden moral och etik är flitigt förekommande i vårt samhälle, och används på många vis som synonymer. Vi menar i princip samma sak när vi säger att en person har en hög moral eller hög etik, vilket till vardags fungerar utan problem, men skall man tränga djupare in i dessa begrepp och deras innebörd kan man skönja vissa skillnader, vilka förhoppningsvis kommer att skönjas så småningom.

Rent etymologiskt kommer orden av det grekiska ethos, samt av det latinska mos, två ord vilka bägge betyder ungefär sed.

Moral

Ordet moral innebar i sitt ursprung de i ett samhälle allmänt accepterade regler för mänskligt handlande. I dagsläget har ordets betydelse förskjutits en smula, då det främst åsyftar hur en människa bör agera i olika situationer, mätt på en skala vilken sträcker sig mellan rätt och orätt, gott och ont. Människans beteende placeras på denna skala, varvid hon själv förhoppningsvis, men även andra, kan bedöma om personens moral är hög eller låg. Det kan alltså märkas en glidning från den i ursprunget kollektiva moralen mot en mer individualiserad moral. Rättesnöret och hur man följer detta kan skilja sig från allmänheten, och bedöms oftare rent individuellt.

Då vi till vardags uttalar oss om moral menar vi oftast traditionell eller konventionell moral, det vill säga en ofta allmänt accepterad moral, en grundläggande, kollektiv känsla för rätt och fel. Detta innebär att de människor vilka vill bryta mot traditioner och konventioner ofta ger ordet moral en negativ värdeladdning. Detta är inte helt rättvist, utan visar främst att dessa individer väljer att behandla ordet i en mycket snäv bemärkelse, oftast helt baserad på ordets ursprungliga betydelse. Då moral numera lika mycket betyder varje enskild människas uppfattning om hur man bör agera, kan man därmed konstatera att även antitraditionalisten leds av moraliska bud, även om dessa kanske skiljer sig från den stora majoritetens. Således har alla människor en viss, individuell moral, vilken oftast ter sig ganska lik de andras, men detta är inte ett måste. Ingen människa kan leva utan någon form av moral och fortfarande kunna göra anspråk på mänsklighet, han eller hon tangerar då gränsen in i det djuriska. Eller…?

Etik

Etik kan ibland beskrivas som morallära, eller kunskapen om moraliska tankebanor. Om moral är praktiken, är etik teorin. Etik är en del av religion och filosofi som funnits i princip lika länge som dessa tankesystem själva, föga förvånande då just tankar kring rätt och fel utan tvekan upptagit stor tankeenergi, då som nu. Intressant i detta är att genom att studera olika filosofers eller profeters diskussioner kring etik, kan vi också få en uppfattning om vad som betraktades som rätt respektive fel under olika historiska perioder. I dessa studier är den etik man fokuserar på oftast av en normativ karaktär, det vill säga med allmänna och praktiska betydelser. När en person funderar över moraliska frågor, börjar han i och med detta också att filosofera kring moral, och bedriver då också normativ etik. Den normativa etiken söker efter de grundläggande principerna bakom olika moralläror, vilket värde dessa har och varför det är fruktbart att dessa följs. I detta kan den normativa etiken sägas ha en preskriptiv funktion, det vill säga den försöker föreskriva vad som är rätt eller orätt. Den normativa etiken kan i sin tur delas upp i två olika grenar, vilka beskrivs nedan.

Teleologisk etik (Inte teologisk, trots denna kurs koppling till religion)

Teleologisk etik kan också kallas ändamåls- eller effektetik (grek. Telos, betyder ändamål). Den teleologiska etiken menar att en handling är god eller ond beroende på dess resultat, alltså handlingens ändamål. Handlingen för ett gott ändamål är bara ett medel för detta resultat, som i sin tur avgör handlingens etiska värde. Detta kan naturligtvis vara svårt att avgöra, om exempelvis en handling har resultatet kunskap, makt eller självinsikt. Dessa resultat är i sig icke-moraliska, alltså de saknar laddning i sig, vilket gör att teleologetikern måste motivera handlingen och resultatet. Denna motivering görs till exempel genom att svara på olika frågor, till exempel vilket eller vilka av dessa icke-moraliska resultat som skall uppnås av handlingen, och även vem som skall gynnas av dessa värden. Är det rent egoistiska handlingar, eller skall de gynna större grupper, kanske hela mänskligheten? Naturligtvis kan resultatet av en handling vara både av godo och av ondo, varför den teleologiska etiken menar att man då tveksamhet råder måste väga ont mot gott. En handlig är rätt, då den resulterar i ett minst lika stort överskott av gott över ont som något existerande alternativ. En får alltså väga de goda mot de onda resultaten och jämföra med andra handelsalternativ. Utan tvekan kan denna etiska modell ifrågasättas, kan olika handlingar resultera i motsatt värdeladdning och hur väger man dessa? Ge exempel!

Deontologisk etik

Deontologetikerna är betydligt mindre öppna för diskussion och eftertänksamhet. Här råder inga betänkligheter, då en handlings moraliska värdeladdning är helt oberoende av dess resultat. Är en handling i sig omoralisk, är den det oavsett. Basta! Vid första anblick brukar många mena att den deontologiska etiken är den mest framträdande inom de större religionerna, med en hänvisning till dogmatism, alltså ett icke-ifrågasättande av de religiösa reglerna. Samtidigt inbjuder flera religiösa traditioner just till tolkningar och ibland nästan till förhandlingar kring vad som är rätt eller fel. Kanske gör detta den deontologiska etiken ur ett religiöst perspektiv mer intressant?

Religion och etik

Samtliga världsreligioner inbegriper tydliga etiska och moraliska värderingar. Flera av dessa kan sägas vara gemensamma, de gäller för i princip samtliga. Att inte döda andra människor ses, som bekant, generellt som en dålig handling (men kan som vi sett tidigare i kursen alltid diskuteras). Andra regler är specifika för vissa religioner, eller för bara grenar inom dessa (vissa kristna dricker inte alkohol, medan andra gör det). Ibland hänvisar reglerna till urkunderna, ibland är de helt enkelt lokala traditioner vilka tagits upp i den religiösa gemenskapen. Allt detta gör att det kan vara svårt att diskutera etik och moral utifrån generaliserande religiösa perspektiv, en måste precisera.

Ibland är det lättare att välja...

Olika varianter av teleologisk etik

Det avgörande kriteriet enligt den teleologiska etikens morallära är som tidigare nämnt effekten av en handling, snarare än handlingen i sig. Effekten reflekterar ett eventuellt värde på handlingen, vilket i detta kan avgöra om handlingen kan anses rätt eller orätt. Att bedöma gjordes vidare som bekant genom att avväga de effekter en viss handling har gentemot effekten av alternativa handlingar. Om den aktuella handlingen resulterar i ett överskott positiva faktorer, lika stort eller större än eventuella alternativa handlingar, kan den bedömas vara rätt. Detta är en ytterst generell regel, och kan naturligtvis ofta kräva en hel del eftertanke och beräkning, vilket det inte alltid finns utrymme för. Samtidigt kan de olika resultaten, effekterna, i sig sällan kallas moraliskt eller etiskt rätta. De kräver en aktiv handling för att kunna uppnå en positiv värdeladdning. Enligt en person som lever efter teleologisk etik och dess moralläror, är till exempel kunskap och rikedom i sig knappast positiva, utan de måste vara resultatet av handlingar vilka strävar mot dessa egenskaper.

 

Teleologisk etik är en tämligen bred inriktning, och naturligtvis har flera olika varianter dykt upp. Nedan följer några av de kanske mest avgörande. Observera att dessa redogörs för ur ett västerländskt nutida perspektiv, om inte annat redovisas, vilket givetvis påverkar…

 

Egoism:

Den etiska egoismen innebär att en handling är god om den syftar till att öka den som utför handlingens värdetillgångar. Detta behöver inte nödvändigtvis innebära materiella sådana, utan kan givetvis innefatta till exempel kunskap eller socialt kapital. Viktigt är att komma ihåg att etisk egoism inte bör förväxlas med vardagsbetydelsen av begreppet. Användandet av ordet egoism innebär oftast något negativt (se dock ungmoderaternas kampanj för några år sedan), det kan till och med användas nästan som skällsord eller förolämpning. Den etiska egoismen är fullt möjlig i samklang med hänsyn, generositet och liknande. Dock, även de till det yttre mest osjälviska handlingarna, har ett bakomliggande egoistiskt syfte. Tillfredsställelsen av allmän lycka upplevs som bekant endast av en själv, som egoistisk individ tjänar man själv på en kollektiv lycka, i jämförelse med ett ojämnt samhälle rent lyckomässigt. Föga förvånande finns det åtskilliga politiska och religiösa tillämpningar av etisk egoism.

 

Universalism:

Den etiska universalismen är vid en första anblick diametralt olik egoismen, i det faktum att universalismen menar att den goda handlingens mål är att så många som möjligt får ta del av resultatet. Bortsett från denna skillnad, den yttre regeln rörande individen respektive kollektivet, är egoismen och universalismen väldigt likartade, speciellt i sitt mål, där de är i princip identiska. Även universalismen har sina religiösa och politiska representanter.

 

Epikurism:

Denna filosofiska skola grundades av greken Epikuros (341-270 f Kr.), och utmärks genom en stark strävan efter att uppnå absolut lycka, eller, enligt många, snarare en strävan att undvika olycka. Epikuréerna brukar ofta felaktigt beskrivas som livsnjutare, hedonister (hedonism är en annan riktning, där lust och njutning är centrala krafter) med en kärlek till frosseri och liknande. Denna bild är tämligen fördomsfull, och knappast rättvis mot den lära Epikuros lade grunden till. Epikuros drog en tydlig gräns mellan njutning och lycka. Han menade visserligen inte att njutning var något negativt, men njutning var knappast en förutsättning för lycka. Snarare, menade han, låg den sanna lyckan i ett tillstånd helt befriat från oro, ett helt lugnt sinne (”ataraxi”). Som epikuré strävar man efter att befria sig från begär, men framförallt från fruktan. Epikuros menade att en stor del av den fruktan vi känner är onödig och omotiverad, till exempel fruktan för döden. Han menade att döden bara är ett tillstånd då alla förnimmelser slocknar, och därmed knappast är något att oroa sig över. En mer väsentlig fruktan såg Epikuros i andra människor, eller snarare deras olika kämpande viljor. Denna viljornas kamp ger alltför ofta resultatet besvikelse och ängslan. För att undvika bör man, enligt Epikuros, undvika kontakt med främmande människor, och bara umgås med de man helt kan lita på, helst på en avskild plats där man inte blir störd av andra.

 

Aristoteles självförverkligande:

Aristoteles var en man med många filosofiska järn i elden, och naturligtvis funderade han en hel del kring etik och moral. Han såg det mänskliga förnuftet som ett verktyg till rätt handlande och tänkande. Den högsta handlingen var naturligtvis att utnyttja förnuftet på rätt vis, det vill säga vetenskapligt tänkande. Detta var visserligen bra, men vissa praktiska aktiviteter måste få förekomma, annars blir det svårt att överleva. Aristoteles menade att dessa aktiviteter skulle styras av olika dygder, vilka i sin tur var präglade av den rätta mellanvägen mellan ytterligheter. Aristoteles exemplifierade detta med att frikostighet, vilket han bedömde som moraliskt rätt och etiskt i sin handling, var en medelväg mellan slösaktighet och girighet. Måttfullhet, även det moraliskt eftersträvansvärt, var en mitt mellan askes och frosseri. Genom ett liv efter dessa principer, förverkligar människan den för henne unika egenskap, det vill säga förnuftet, den mänskliga intelligensen och förmågan att resonera.

 

Utilismen:

Utilismen, eller utilitarismen, uppstod i England, och förespråkades under 1800-talet starkast av Jeremy Bentham (1748-1832) och Stuart Mill (1806-1873). Bägge dessa menade att man skulle sträva efter största möjliga lycka för största möjliga antal. Bentham menade att om en handling gynnade kollektivet, främjade den även individen som utförde den. Mill menade å sin sida att man inte skulle tänka så, utan osjälviskt handla efter vad som gynnade kollektivet i första hand. Känns dessa idéer igen? Snegla uppåt i texten, och finn att Bentham var utpräglad etisk egoist, medan Mill var universalist i högsta grad. Inget nytt under solen med andra ord.

 

Deontologisk etik

Den deontologiska etiken då, är den helt i avsaknad av tänkare, är den så rigid som den verkar? Naturligtvis är svaret ”NEJ”, konstigt hade det väl varit annars. Även den deontologiska etiken har framfött moralläror, om än kanske inte lika många som den teleologiska. Nedan följer exempel på deontologiska läror:

 

Stoicismen:

Ungefär samtidigt som Epikuros levde utvecklade en annan grek, Zenon, en lära som ofta anses vara den raka motsatsen till epikurismen. Hans idéer kom att bli kända somstoicismen, efter ”stoa poikile”, den pelargång där han oftast uppehöll sig och undervisade. Zenon och hans följeslagare var stränga deontologer. De såg inte handlingens verkningar som det avgörande i en etisk bedömning, och de menade att man inte skylle agera med lycka som riktmärke, utan endast följa bud ålagda individen av plikt.Följer man hela tiden sin plikt, och den allena, finner man som individ den absolut högsta tillfredsställelsen.. Vilka plikter skall man som stoiker då följa? Zenon menade att man skulle följa de lagar vilka världsförnuftet, det vill säga naturen, dikterat. Följer man naturen och förnuftet är man fri från olika begär och annat störande. Sann vishet finns i oberoendet, varvid alla former av framgångar eller njutningar är att betraktas med likgiltighet, man skall inte låta dessa beröra en. Stoikerna kännetecknas därmed av ett orubbligt, och ofta omskrivet och faktiskt ryktbart, lugn.

Man kan ana en likhet mellan stoikerna och epikuréerna, i det att de bägge strävar efter ett själsligt lugn och oberoende. Skillnaden ligger i det att epikuréerna försökte undfly de störande momenten och känslorna genom att dra sig undan, medan stoikerna snarare sökte upp dessa för att inför dem öva sin orubblighet och sitt lugn. Allt otäckt är för stoikern likgiltigt, så hen behöver inte undvika det hotande. Om det stoiska lugnet, som det kom att kallas, finns det åtskilliga sedelärande berättelser och anekdoter, vilka i regel visar hur oerhört oberörda stoikerna var då de utsattes för alla tänkvärda plågor. Intressant är att stoicismen i hög grad kommit att påverka morden juridik och modernt rättsväsende, detta då stoikerna åberopade naturrätten. Denna stoiska åsikt innebär att alla människor har ett egenvärde och att detta värde är lika för alla. Rent praktiskt tog sig denna åsikt exempelvis uttryck i stoikernas aktiva motstånd mot slaveriet, något som kanske inte alltid var så populärt i Grekland eller Rom, som ju bägge var slavekonomier i hög grad. Stoikernas orubblighet medförde också att de var högt ansedda som domare i tvister, då de ansågs oberörbara av mutor, hot och andra försök till att påverka beslut och rättsliga utfall.

 

Kant:

Även under modern tid har deontologiska läror framlagts, den viktigaste av den ständigt återkommande Immanuel Kant (1724-1804). Kant menade, i denna fråga, att man skulle söka den gemensamma grundregeln, vilken väger tyngre än alla andra regler. Han kallade denna regel ”det kategoriska imperativet”. Att han kallar det kategoriskt innebär att det gäller oavsett, det motiveras inte av ett syfte eller liknande. Dock, Kant var ingen dogmatiker i sig, hans kategoriska imperativ var utformat så att dess regel innebar ett gynnsamt förhållande i alla situationer, dessutom omformulerade han den vid ett flertal tillfällen, så att den skulle fungera i alla avseenden. Den regel Kant menade var allmängiltig och till för att följas lyder ”Handla alltid efter den regel du skulle vilja var allmän lag.” Med andra ord, handla alltid som du vill att alla andra skall handla. För den religiöst bevandrade kan i denna regel ses tydliga paralleller till kristna levnadsbud. Kant menar att om man följer denna regel, blir onda och orätta handlingar motsägande. Exempel: En person stjäl en limpa bröd för att han är hungrig. Om stöld blev allmän lag skulle hela samhället onekligen kollapsa, då rätten till ägodelar skulle upphöra (en mycket intressant tanke i och för sig, mer om den senare). Om det blev allmän lag att det var OK att ljuga skulle man aldrig kunna lita på någon, hela begreppet sanning skulle upphöra att vara relevant, och så vidare. Samtidigt som denna regel på ett teoretiskt plan är fullt accepterbar, är den det knappast i realiteten. Även Kant kunde se att vissa brott mot den kunde vara nödvändiga, inte minst i en etisk kontext. Han omformulerade senare det kategoriska imperativet till ”Handla alltid så, att du behandlar alla människor inte bara som medel utan också som ändamål.” Kant närmar sig här stoikernas människovärdesprincip, och påpekade själv likheten med kristendomens så kallade gyllene regel, ”gör mot andra som du själv vill bli behandlad.”

Lycka

Efter dessa olika exempel på olika idéer om etik och moral, bör utan tvekan begreppet lycka diskuteras, då detta är centralt inom dessa läror. Begreppet lycka har sysselsatt en hel del filosofer, vilkas idéer på många vis kan vara ett första steg att förstå begreppet och dess innebörd.

På många vis utgör lyckan en måttstock för våra liv och deras kvalitet. Ett liv med mycket lycka anses vara ett gott liv, ett utan lycka mindre så. Bentham menade att lyckan var identisk med lusten, och att den kunde mätas och sättas in i en graderande skala. Han uttydde olika egenskaper i lustupplevelsen, och menade att dessa kunde vägas mot varandra:

 

Intensitet eller styrka

Varaktighet

Säkerhet (Hellre säker lust än osäker, om övriga faktorer är lika.)

Produktivitet (De lustupplevelser som kan leda till nya sådana är givetvis att föredra.)

Renhet (Ren lust är bättre än lust blandad med olust.)

 

Givetvis kan dessa kriterier vara svåra att omsätta i praktiken (Känns som en av de vanligaste meningarna i filosofin…).

 

Mill, å sin sida, menade att andliga lyckoupplevelser var bättre än sinnliga. Detta innebar att han inte trodde på en kvantitativ jämförelse av lyckan, utan föredrog att kvalitativt värdera denna, vilket, kanske inte förvånande, innebar att han på alla vis föredrog kulturell eller intellektuell verksamhet mot exempelvis god mat eller bra sex. Om någon hade hävdat att denne hellre kände sinnlig lycka än andlig, menade Mill att detta berodde på att personen i fråga inte var mogen för andlig lycka…

 

Vad ger mest lycka? Lösa mattetal eller lasagne, Holst ”Planetsvit” eller praktfylla? Upp till diskussion skulle jag tro…

 

Oavsett ovannämnda problematik, de flesta kan ganska snabbt räkna upp ett antal tillstånd vilka kan bedömas vara universellt lyckliga respektive olyckliga. Svält, sjukdom och allmän misär bör anses vara olycka, på samma vis som god hälsa, god ekonomi och trygghet är lycka. Detta konstaterande har medfört att flera tänkare, dels inom filosofin men även inom psykologin, hellre vill tala om tillfredsställelsen av behov och intressen snarare än lycka och lust. De menar dock att man inte får vara alltför kategorisk i denna mening, då det faktiskt förekommer behov vilka är direkt skadliga, exempelvis bruket av olika narkotiska preparat: Behovet tillfredsställs visserligen kortsiktigt efter själva intagandet, men det leder i långa loppet till större olust snarare än lust. Det är nämligen farligt att knarka, för den som inte visste det. Flera av dessa tänkare, med amerikanen A.H. Maslow (1908-1970) i spetsen, Menar att man inte kan få ett behov tillfredsställt förrän man har tillgodosett några grundläggande behov. Maslow beskrev detta genom en ”behovspyramid” eller en ”behovstrappa”:

 

 

Grunden ligger i de sinnliga livsbehoven, det vill säga mat, dryck, värme och liknande. Dessa måste tillfredsställas innan man kan tillfredsställa sitt behov av trygghet. Vidare måste trygghetsbehovet vara tillgodosett innan man kan uppfylla kärleksbehovet och så vidare. Maslow kritiserades ofta för ordningsföljden i sin pyramid, en kritik som kanske är berättigad. Se till exempel trygghetsexperimenten gjorda på apungar…

 

Estetik

Uttalanden som ”det här är en bra låt” eller ”vacker tavla” är estetiska uttalanden. Estetik (från grekiskans aisthesis, ungefär sinneskunskap) behandlar frågor vilka berör skönhet, upplevelser av något på ett inte främst förnuftigt plan, erfarenheten av något utifrån en värdering baserad på främst känslor. På många vis vålla estetiken problem, då den ger upphov till frågor vars svar i regel är helt subjektiva. Vad är konst? Vad skiljer konst från hantverk eller vetenskap? Kan en avhandling i ekonomisk historia vara estetisk? Kan en teflonpanna vara det? Dessa och liknande frågor kan besvaras med både ja och nej, beroende på vilken inställning till estetik den som svarar har. Dock, några försök har gjorts för att bringa ordning i det estetiska tumultet. En idé är att verk, företeelser eller fenomen vilka inbjuder till en estetisk attityd har ett estetiskt värde. Denna estetiska attityd innebär att man, då man erfar vad det nu må vara, så att säga ”stannar upp” i betraktelsen eller upplevelsen, men utan att tänka på vad det nu må varas praktiska eller vetenskapliga möjligheter. Om man upplever ett landskap, helt utan att tänka på vad man kan odla där, eller var man lämpligast bygger hus, kan man säga att man antagit en estetisk attityd och att landskapet ger en estetisk upplevelse.

 

Samtidigt får vi inte glömma att då visserligen estetik ofta handlar om skönhet, är det sistnämnda ett synnerligen subjektivt begrepp. Detta kan vara knepigt nog i sig, men dessutom talar estetiker gärna om en serie modifikationer av begreppet, för att ytterligare trassla till det (eller reda ut det). Modifikationerna kallas ibland ”stämningstyper”, och kan exemplifieras på följande vis: En antik grekisk staty, harmonisk och måttfull, anses vara klassisk skönhet. Ett mullrande vulkanutbrott, med glödande lava och brinnande gaser, kan klassas som storslagen skönhet. Andra estetiska modifikationer är ”det komiska”, ”det tragiska” och ”det sublima”, för att ge några exempel. Samtidigt, i och med att konst och smak hela tiden bryter ny mark, ökas antalet modifikationer.

 

Vissa estetiker, formalisterna, menar att skönheten bara sitter i verkets form, alltså komposition, utförande etcetera, snarare än i innehållet, vilket de anser vara estetiskt oväsentligt. De flesta delar inte formalisternas uppfattning.

 

Övning i religion. Eller filosofi. Kanske både och: Moral och etik

Denna övning går ut på att var och en väljer ett ämne, en fråga av moralisk eller etisk typ (se lista nedan). Ämnet skall vara fokus för en kort uppsats. I uppsatsen skall även framgå olika religioners vinklingar av ämnet.  Detta skall skrivas ned, omfånget får naturligtvis variera beroende på ämne, men ett par sidor (Times New Roman, 12 punkter, 1,5 radavstånd) bör kunna förväntas. Det skrivna skall lämnas till mig, men också ligga till grund för uppgift två. Denna är en muntlig redovisning inför gruppen kring det valda ämnet, varefter följer uppgift tre: Redovisaren skall hålla i och fungera som moderator i en öppen diskussion kring ämnet. Glöm inte att ämnet skall kunna belysas utifrån ett religionsperspektiv, eller ateistiskt sådant. Jag står till ert förfogande, jag hjälper er gärna med tips och feedback under arbetets gång.

Förslag på ämnen:

Abort

Dödsstraff 

Djurförsök

Skönhetsoperationer 

Pälsindustrin

Jakt 

Homosexualitet

Otrohet 

Friskolor

Kriminalvård 

Miljöförstöring

GMO 

Drogpolitik

U-hjälp

Yttrandefrihet 

Medicin

Religionsfrihet 

Kapitalism

Rättvisesystemet

Pornografi 

Prostitution

Vapenexport 

Religion

Könsroller 

Kroppsmodifiering

Vegetarianism/veganism 

Adoption

Censur 

Sociala tabun

Med flera… Om någon kommer på något eget är detta naturligtvis av stort intresse.