Islam

Först en grej: Muslimsk tidräkning baserar sig på månåret, vilket västerländsk inte gör. Alla årtal i denna kurs är de västerländska.

Arabien före Muhammed

Utpräglat stamsamhälle, familjen och ätten betydde allt, ingen centralmakt

Gemensamma faktorer var dock språket, arabiska, samt religionen, en dyrkan av olika andar, förfäder och även djinner, som var underställda en samling gudar av olika karaktär. Kaban i Mecka en helig plats, enligt legenden byggd av Abraham, med en svart sten(meteorit) I centrum. Kaban full av olika gudabilder.

Oroligt område, Arabien inträngt mellan Östrom och Persien. De olika stammarna, beduinfolk, utkämpade ständigt småkrig och fejder. Plundring en del av ekonomin. De mäktigare ätterna och stammarna härskade från olika städer kring kusterna, och styrde över handeln. Enter Muhammed!

Muhammed

Föds 570 till tämligen välbärgade förhållanden, han hade det bra ställt.

Stor mytbildning om Muhammed: Man kan naturligtvis inte veta hur han såg ut och så vidare, men det sägs att han var mycket lång, runt 1,90, och väldigt snygg. Han ansågs dessutom lukta mycket gott, så gott att kvinnor förföljde honom och samlade upp hans svett och använde som parfym…

Muhammed. Smart OCH tjusig!

(Observera att denna avbildning av Muhammed kommer från Iran, en muslimsk teokrati. Intressant i dagens situation. Mer om det senare…)

Utan tvekan en religiöst grubblande man, som tog till sig och påverkades av andra religioner som spreds i området, primärt judendom och kristendom.

Muhammed gifter sig med en äldre kvinna. Hon äger ett karavanföretag, och är ganska rik. Muhammed får sju barn, men bara dottern Fatima (hon med handen) överlever. Hustrun dör år 619, varpå Muhammed skaffar några nya fruar. Polygami är accepterat inom islam, men bara om man är rättvis och älskar alla fruarna lika mycket, och man bör inte ha fler än fyra fruar. De flesta har bara en. Vissa kalifer hade dock flera hundra. Så kan det gå.

Muhammeds religiösa sökande driver honom till att bege sig ut i öknen i en sorts eremittillvaro. Detta var inte ovanligt, och knappast något nytt.

Det intressanta med Muhammed var att han blev uppsökt av ängeln Jibril (Gabriel), som dikterade den himmelska Koranen för honom. Muhammed var analfabet, men då han fick den heliga texten dikterad kunde han plötsligt läsa och lät en skrivare nedteckna texten.

Koranen som text har alltid funnits i himlen, men kom nu ned till jorden i sin helhet. Delar av Koranen hade förmedlats till olika profeter, men aldrig helheten.

Muhammed var som bekant inte den förste profeten (Adam), han hade föregåtts av runt 124 000 stycken, inklusive namn som Noa, Abraham, Moses, David och Jesus (som enligt Islam inte dog på korset), vilka alla hålls högt av Islam. Ingen av dessa hade dock förstått helheten, det gjorde bara Muhammed. Han var den siste, fulländade profeten, och det kommer ingen efter honom.

Muhammed börjar predika sin nya religion. Denna går mycket stick i stäv mot den dominerande, polyteistiska religionen som redan fanns på den arabiska halvön. Islam har starka sociala budskap (alla människor lika värda, man skall hjälpa alla som har det svårt etc), samt är monoteistisk (finns bara en gud).

Detta medför att Muhammed får en hel del fiender, han stör den vanliga ordningen, och tvingas år 622 fly från Mecka till Medina. Flykten till Medina markerar den muslimska tideräkningen. Bör påpekas igen att islam bygger sin tid på månår, till skillnad mot den kristna västvärlden. Detta innebär att året förskjuts lite vid varje årscykel, vilket exempelvis innebär att muslimska månader inte är årstidsbundna. Ramadan olika tid i det västerländska året varje gång den firas.

I Medina fortsätter Muhammed att predika, och lockar stora mängder människor med sitt budskap. Han blir inte bara en religiös ledare, utan även en politisk sådan. Snart är han så stark att han, tillsammans med sin nybildade armé, kan återvända till Mecka, och installera sig som ledare.

I och med detta börjar islam att expandera. Redan år 630 är Muhammed ledare för hela den arabiska halvön, och vidgningen av riket fortsätter. Så småningom skall det muslimska väldet, som politisk stat, sträcka sig från Västasien i öst till Spanien i väst, från Nordafrika i söder till Balkan i norr. Men om detta kan ni lära er på historielektionerna…

Hur som helst. Muhammed dör år 632, vilket innebär ett problem: Vem skall ta över?

Maktstrid. Islam delas i två delar, Sunniter och Shiiter. Denna delning ursprungligen rent politisk, men kom senare att mer och mer bli en religiös delning, baserad på olika tolkningar av islam. Delningen tydlig än i dag, och bägge sidor roar sig med att attackera varandra på alla tänkbara vis, då och då och här och där även med våld. Känns detta igen från någon eller några andra religioner?

De som kom att kallas sunniter styrdes av Abu Bakr, Muhammeds bästa vän och svärfar. Han dör år 634, och efterträds av Umar (dör 644, mördad av en kristen slav), som efterträds av Uthman (namnet görs av turkarna om till Ozman). De sunnitiska ledarna kallas kalifer.

Shiiterna däremot, följde Ali, som var gift med Muhammeds dotter Fatima, två söner, räknas som den förste imamen. Sönerna, Hassan och Hussayn (vilka många muslimer fixar släktskap med mot rätt summa pengar). Ali ansågs vara rätt efterträdare till Muhammed pga sitt släktskap med denne. Ali blir vald till kalif år 656, men blir mördad av utbrytarna kharadjiterna år 661. I och med detta blir splittringen i islam definitiv. Strider uppstår mellan Damaskusfalangen (sunniter) under Yazid, och shiiterna under Husayn. År 680 möts de två fraktionerna i Kerbela, Husayn med 72 trogna mot Yazids tusental. Massaker. Husayn och hans kamrater blir de första martyrerna. De två grenarna skiljer sig ytterligare från varandra, skillnader för vilka redogörs senare.

Islam: Läran

Islam är föga förvånande starkt präglad av föregångarna judendom och kristendom, om än med några tydliga skillnader.

Skapelsen

Från början bara en gudomlig verklighet, där gud härskade och omgavs av underställda änglar och djinner.

Gud skapar världen, och placerar i denna Adam och Eva. En djinn (Iblis) trotsar gud och blir Satan.

Satan frestar A & E att äta förbjuden frukt.

Deras olydnad leder till ånger som leder till bön om förlåtelse, vilket de genast får. Alla synder blir förlåtna i Islam, utom avgudadyrkan. Notera här skillnaden mot kristendomen: Ingen arvsynd.

Människan blir guds ställföreträdare på jorden. Adam blir den första profeten och den första muslimen.

Gud och änglarna existerar evigt i guds rike, djinnerna uppehåller sig tidvis på jorden.

Så småningom kommer skapelsen att gå under, tiden upphör och den slutgiltiga domen avgör vilka som skall få uppstiga till gud i den eviga gudstillvaron, och vilka som hamnar i helvetet.

Skrifter

Islam är en utpräglad skriftreligion. Visst finns det gott om religiösa ledare, men det är den heliga Koranen som utgör grunden för religionen. En äkta Koran måste vara skriven på arabiska, som anses vara guds språk. Om den översätts, får den inte kallas bara ”Koranen”, utan måste ha någon form av tillägg vilket påpekar att detta är en översättning, typ ”Guds ord enligt Koranen”, ”Koranens bud” eller liknande. Åtskilliga översättningar har dock gjorts som kort och gott kallats ”Koranen”, men detta är alltså egentligen inte tillåtet.

Koranen, består av 114 Suror, indelade efter längd (en kort först, sedan den längsta, sedan kortare och kortare).

Koranen öppen för tolkningar. Det är fritt till var och en att försöka förstå och tolka koranen. Det finns gott om koranskolor, där man studerar koranen och försöker göra rätt tolkningar.

Många koraner är rikt utsmyckade, men den finns som pocket också. Läs den! Den är intressant!

Förutom Koranen, det vill säga Guds egna dikterade ord, är även Muhammeds eget liv ett tydligt rättesnöre inom Islam. Muhammeds vanor och handlingssätt kallas Sunna, vilka samlas i Haditer. Efter Muhammeds död var haditerna en muntlig tradition i ca 150 år, men på 800-talet skrevs de ned. Det finns otroligt många haditer, ca 750 000, men bara ca 3000-5000 anses äkta, och basera på profetens eget liv. Ofta har haditerna beskrivits som en kedja, en så kallad Isnad, A sade att Muhammed, B sade att A sade att Muhammed, Csade att B safde att A sade att Muhammed osv, vilket naturligtvis kan leda till en förskjutning…

Sharia (=”livsväg” vägen till vattnet ordagrant)

Samling lagar vilka uttolkas av religiösa jurister, Mufti. En muftis beslut om något kallas Fatwa. Sharia baseras först på koranen, sedan Haditerna, sedan gemensamma beslut av religiöst skolade och slutligen de så kallade analogiböckerna, vilka använder sig av jämförelser med äldre tider.

Riktningar

Islam delades som sagt tidigare in i två riktningar redan vid ett tidigt stadium, sunniter och shiiter.

Sunniterna utgör idag den absoluta majoriteten av världens muslimer, ca 90%.

En praktiskt inriktad islam, mestadels på Muhammeds, men även de fyra första kalifernas, liv och handlingar, alltså sunnan (därav namnet).

På många vis den ”lättare” formen av islam. Generellt mer sekulariserad och tolerant, även om det naturligtvis finns undantag.

De religiösa ledarna kallas imamer (gäller även shia, men de har fler olika ämbeten).

Shiiterna, de övriga 10%, har valt en mer teologisk, starkt religiöst präglad, väg. Den har fler och tydligare särdrag än sunniterna.

Shia är en utpräglad martyrideologi. Att dö som martyr är bra, det ger fribiljett till paradiset. Varje år firas den förste martyren, Husayn, bland annat genom att de mest hängivna späker sig själva offentligt med kedjor.

Man kritiserar de tre första kaliferna, framför allt Umar hånas.

Däremot visar man stor vördnad för de första imamerna. Ali åtnjuter närmast en egen kult.

Enligt shiiterna har bara 12 imamer existerat. Den tolfte, som dog när han var tre år gammal, menar många att han faktiskt inte gjorde, utan att han är gömd för att så småningom i god messiansk stil återvända till människorna. Denna messiastro inom islam kallas mahditro. Irans förre ledare ayatolla Khomeini, påstods av många vara denne mahdi, men själv förnekade han detta, men menade att han agerade för att skynda på dennes ankomst…

Shiiterna har under historiens gång splittrats i mindre grupper vid åtskilliga tillfällen. Flera förgreningar skiljer sig så mycket från grundläggande islam att flera muslimer menar att dessa riktningar är egna religioner, att anhängarna lämnat sann islam. Exempel: Druser, Alawiter och Sufier. Och förstås de numera ickeexisterande (?) assassinerna…

Shiiterna har en tradition med starka elitistiska drag, resulterar i flera ämbeten. Rangen ser ut som följer:

Imamer (de döda)

Imamer (nutida ledare)

Ayatollorna

Ulama ”lärda”

Mullor (lös definition, ofta outbildade)

Folket (betalar för religiös skolning, kan leda till god ekonomi hos Ulama.)

Har en Ulama flera egna anhängare (många!) blir han ayatolla.

Läran i praktiken:

De fem pelarna: Trosbekännelsen- Läses varje dag, och i örat på nyfödda

Bönen- Fem tillfällen per dygn, vänd mot Mecka, viss rytm, leds av en Imam.

Allmosan- Går till fattiga, ca 2,5% av inkomsten

Fastan- Under Ramadan (nionde månaden i månåret) fastar man under dagen. Vissa undantag, sjuka, gamla, barn och resande tex är befriade från fastan.

Vallfärden- Till Mecka, en gång i livet. Besöka Kaban, berget Arafat, stena Djävulen och offra ett får.

Vallfärden kan vara problematisk för de saudiska myndigheterna…

Islam: Politik och nuläge

Islam runda tal en miljard anhängare. Den världsreligion som växer snabbast, även om detta kan vara svårt att mäta (hur mäter man detta?).

Givetvis olika strömningar, allt från mindre sekter långt från islams huvudfåra till de stora riktningarna. Dessa mer eller mindre olika, och kan vara svåra att studera var för sig.

Ofta kan man dela in dem under några gemensamma samlingsnamn, grupperingar som visserligen kan bjuda på stor variation, men som underlättar. Dessa är följande:

Sekularister:

Skiljer på religion och politik.

Religionen är individuell, likaså hängivenheten.

Var och en är fri att följa koranen efter eget val.

Tydligaste exemplen på sekulariserad islam finner man i Turkiet, men även i viss mån i Egypten även om det börjar ändras där. Större delen av västvärldens muslimer räknas till de sekulariserade.

Modernister:

En djupt religiös, men också intellektuell och progressiv riktning.

Vill bevara den muslimska grundtanken i allt, men inser att detta inte får ske genom ren traditionalisering, alltså handling utan tanke, utan anpassar sig gärna till ett modernt liv, men ser till att de muslimska värderingarna och idéerna genomsyrar det moderna livet.

Baserar allt på koranen och sunna, men tolkar om till en modern lösning.

Tandborstliknelsen är ett bra exempel.

Vissa modernistiska grupper har tenderat till våldsamheter, samtidigt som vissa kraftfullt fördömer våld i guds namn.

Stor grupp, återfinns i princip i hela den muslimska världen.

Traditionalister:

Dessa är ytterst konservativa.

Vill bevara allt som det var på profetens tid, detta gäller ALLT!

Mycket tydlig åtskillnad mellan könen.

Utan tvekan svårt att fungera i ett modernt samhälle, isolerar sig därför ofta i små enklaver (jmfr ultraortodoxa judar eller olika kristna sekter, typ amish).

Fundamentalister:

De boktrogna, vill basera allt, samhälle och individ på koranen, sharialagarna och sunna. Påminner om traditionalister, men är mer religiöst inriktade.

Finns två grupper fundamentalister. Antingen de ytterst religiösa, högutbildade vilka ser den moderna världen och friare tolkningar av koranen som satanistisk, en åsikt de fått genom sina rigorösa studier av skriften. Eller de helt outbildade, ofta illitterata, vilka fått sina åsikter via en strängt religiös mulla eller annan ledare. Denna grupp fundamentalister ofta ekonomiskt eftersatt till skillnad mot den förra, som ofta är ur samhällets mellanskikt. Kan vi i detta finna paralleller till andra kulturer och historiska skeenden? Tyskland på 30-talet kanske? Eller är det för höga växlar?

Islamister

Många menar att islamister är detsamma som fundamentalister, men detta inte helt korrekt.

Islamism ofta starkt politisk, en tredje väg, inte kapitalism eller socialism.

Enorm spännvidd inom islamism. Allt från hjälporganisationer till våldsamma rörelser.

Söker ett samhälle av modernistiskt slag (många modernister är islamister) i regel, men även många fundamentalister.

Har i västmedia fått negativ klang.

Dessa ”paraplygrupperingar” innehåller som sagt ett otal mindre grupper, ofta sinsemellan mycket olika, men med några gemensamma drag.

Islam nu och i framtiden

Islam står inför många svåra frågor. Samtidigt, kan man tala om hela islam? Kan man tala om alla muslimer i en fråga? Kan man tala om alla kristna?

Antiislamismen har i väst blivit den nya antisemitismen. Varför?

Finns det anledning att vara orolig? Vilka problem kan uppstå i det ytterst sekulariserade Sverige? Senaste tidens debatter: Slöjan, moskéer, friskolor, omskärelse, halalslakt… Finns det fler?

Andra delar av världen, vilka konflikter? Egypten, Turkiet, Saudi, USA (NOI, trad. Islam etc..), de folkliga upproren i Nordafrika?

Bilden av islam? Ger västmedia en rättvis bild? Är detta en ledande fråga?

Kristendom

Det blev bara en text, och den består mest av stödord och korta meningar. Men jag gissar att ni klarar er bra oavsett.  OK, here goes!

Introduktion:

Judéen, ockuperat av romarna.

Judarna, förtryckta, väntar på Messias.

Flera religioner i omlopp- Judendom, Isiskult, Mitrasdyrkan med flera.

Detta sammanfaller kring en person: Iosua ben Yussuf, Jesus från Nasaret (eller var han nu kom ifrån…).

Fanns Jesus på riktigt?

OM Jesus levde, så såg han definitivt inte ut så här…

De som läst filosofi kan ju svara på detta…

Frågan om hans historiska existens har länge varit föremål för debatt, och för att förstå om det finns belägg för att Jesus levt på riktigt är det viktigt att granska de historiska källorna med noggrann källkritik.

 Det främsta materialet vi har om Jesus liv kommer från de fyra evangelierna i Nya testamentet, skrivna flera decennier efter hans påstådda död. Även om dessa texter ger en detaljerad bild av Jesus liv och lära, är de religiösa skrifter med ett tydligt syfte att sprida den kristna tron. Det gör att de inte kan ses som neutrala historiska källor, utan måste analyseras med försiktighet.

 Utöver de kristna texterna finns det dock ett fåtal icke-kristna källor från antiken som nämner Jesus, eller åtminstone hänvisar till personer och händelser som relaterar till honom. Två av de mest diskuterade romerska författarna i detta sammanhang är Tacitus och Suetonius.

 Tacitus och Jesus

Den romerske historikern Tacitus skrev omkring år 116 e.Kr. i sitt verk Annaler om den stora branden i Rom år 64 e.Kr. Under kejsar Nero anklagades de kristna för att ha startat branden, och Tacitus nämner i detta sammanhang "Christus" (Kristus), som enligt honom hade blivit avrättad under Pontius Pilatus under kejsar Tiberius regeringstid. Tacitus skriver:

 "Nero lade skulden på och utsatte för de mest raffinerade straff dem som allmänt kallades kristna, en grupp som hatades för sina skändligheter. Deras namn kom från Christus, som under Tiberius regeringsperiod avrättades av procuratorn Pontius Pilatus."

 Denna passage ger indirekt stöd för Jesu existens, men det är viktigt att notera att Tacitus själv inte var samtida med Jesus. Han bygger troligen på andrahandsinformation, och det är möjligt att han endast återger det som redan var en etablerad tro bland kristna. Detta innebär att vi måste vara försiktiga med att dra för långtgående slutsatser om dess historiska värde.

 Suetonius och Chrestus

Suetonius, en annan romersk historiker, nämner i sitt verk De vita Caesarum (Kejsarnas liv) att kejsar Claudius hade fördrivit judarna från Rom "på grund av uppviglingar orsakade av Chrestus". Detta nämns ibland som en referens till Jesus, även om "Chrestus" kan ha varit en annan person. Suetonius skriver:"Eftersom judarna ständigt gjorde uppror på uppmaning av Chrestus fördrev han dem från Rom."

 Det är dock tveksamt om detta verkligen syftar på Jesus, då det kan röra sig om någon annan agitator med ett liknande namn. Dessutom skrevs denna text omkring år 121 e.Kr., långt efter de händelser den beskriver.

 Josephus och Jesus

Den judiske historikern Flavius Josephus är en annan källa som ibland åberopas som ett historiskt vittne till Jesu existens. I hans verk Judiska fornminnen (Antiquitates Judaicae), skrivet runt år 93-94 e.Kr., finns två passager som nämner Jesus. Den mest kända av dessa, det så kallade Testimonium Flavianum, beskriver Jesus som en vis man och hänvisar till hans död under Pontius Pilatus. Denna passage är dock starkt omstridd, och många forskare menar att den är interpolerad, det vill säga att kristna senare har ändrat eller tillfört texten för att stödja sina syften.

 Källkritikens roll

När man bedömer historiska källor om Jesus är källkritik avgörande. Många av de romerska och judiska källor som nämner Jesus skrevs långt efter hans påstådda liv, vilket innebär att de bygger på andrahandsuppgifter. Det finns heller inga arkeologiska bevis för Jesus existens, och ingen romersk samtida dokumentation om hans rättegång eller avrättning.

 Dessutom måste man vara medveten om att de flesta av dessa källor skrevs i en tid då kristendomen redan började spridas. Tacitus och Suetonius kan ha varit påverkade av de tidiga kristna berättelserna som cirkulerade i Rom. Det gör att vi inte med säkerhet kan veta hur oberoende deras skildringar är.

 Samtidigt ska vi inte förkasta alla antika källor som otillförlitliga bara för att de inte är samtida. Det faktum att flera oberoende källor, även om de är skrivna i efterhand, nämner en person som kan vara Jesus, ger ett visst stöd för hans historiska existens. Tacitus och Suetonius är båda ansedda historiker, och deras skrifter har stor betydelse för förståelsen av romersk historia.

 Slutsats

Sammanfattningsvis finns det viss historisk evidens för att en person vid namn Jesus har existerat, men den är knapp och måste tolkas försiktigt. De viktigaste icke-kristna källorna, såsom Tacitus och Suetonius, ger viss antydan om att Jesus levde och avrättades under Pontius Pilatus, men dessa källor är inte samtida och bör därför analyseras kritiskt. Källkritik är avgörande när vi undersöker historiska figurer som Jesus, där religiösa övertygelser kan ha påverkat texterna som överlevt till vår tid.

 Vi kan alltså inte med säkerhet anta att han existerade. Han kan ha existerat, men vi bör oavsett ifrågasätta den generella bilden av honom. Han kan ha varit en fokuspunkt. flera sammanstrålande historier och liknande.

Oavsett om Jesus existerade eller inte, en religion växte fram med honom som ledande figur. Kanske spelar Jesus egentligen ingen roll längre, annat än som symbol? De flesta kristna menar nog motsatsen.

Förutom att Maria är en pingla på den här bilden, så finns det tydliga paralleller med andra religioner…

Jesus liv

Egentligen bara födelsen och sista veckan intressant, naturligtvis med en del frågetecken:

Den obefläckade avelsen ”Conseptio immaculata”

Minst sju syskon, men Maria ”Semper Virgo” – ”Evig Jungfru”

Vad sysslade han med mellan runt tolv år till runt trettio? Ingen vet. Kanske Egypten. Kanske Indien. Invigdes i mysterier?

Hur som helst, här en sammanfattning av Jesus liv, ur ett religionshistoriskt perspektiv.

Jesus och hans liv och gärningar, som skildras i de fyra evangelierna i Nya Testamentet (Matteus, Markus, Lukas och Johannes), har haft en avgörande påverkan på västerländsk religion och kultur. Berättelsen om Jesus är inte bara en religiös skildring utan är också djupt förankrad i den historiska och socio-politiska kontexten i det första århundradets Judéen, som vid den tiden var en provins i det romerska imperiet.

Födelseberättelsen i Betlehem

Enligt evangelierna föddes Jesus i Betlehem, en liten stad med stor symbolisk betydelse eftersom det enligt judisk tradition var kung Davids födelseort. Evangelierna framhåller Jesus som Messias, en frälsargestalt förutsagd i judiska skrifter, och hans födelse i Betlehem är en viktig komponent i denna messianska identifikation. Den tidiga kristna rörelsen betonade Jesu födelse som ett mirakel, vilket manifesterades genom berättelsen om jungfrufödelsen, herdar som mottog bud från änglar, och de vise männen från öst som följde en stjärna — element som alla knyter an till judisk och samtida eskatologisk förväntan.

Templet i Jerusalem som tolvåring

Templet i Jerusalem var den centrala platsen för judisk religiös aktivitet och en symbol för förbundet mellan Gud och Israels folk. När Jesus vid tolv års ålder besökte templet under påskhögtiden, framställs han i evangelierna som en begåvad och ovanligt vis ung man. Denna episod understryker Jesu tidiga och djupa förbindelse med judisk lärdom och det religiösa livet, samtidigt som det antyder hans framtida roll som en religiös lärare och profetisk gestalt.

Verksamhet som predikant och lärare 

Jesus började sin offentliga verksamhet runt trettio års ålder. Han predikade ett budskap om Guds rike, vilket han beskrev som nära förestående. Jesus undervisning utmanade ofta de religiösa auktoriteterna och de etablerade normerna för moral och socialt liv i sin tid. Hans radikala tolkningar av den judiska lagen, hans förkunnelse om kärlek till nästan, och hans kritik av hyckleri bland de religiösa ledarna gjorde honom till en kontroversiell figur. 

Jesus samlade tolv lärjungar, vilket i den judiska kontexten kan ses som en symbolisk parallell till Israels tolv stammar, och genom dem etablerade han en ny andlig gemenskap. Lärjungarna kom från olika bakgrunder, vilket understryker det breda spektrum av människor som drogs till hans budskap.

Intåget i Jerusalem

Jesus intåg i Jerusalem, ridande på en åsna och hyllad som en kung, speglar en stark messiansk symbolik. Enligt judiska skrifter skulle Messias anlända till Jerusalem på ett ödmjukt sätt, och Jesu handling var en medveten uppfyllelse av profetior som Sakarja 9:9. Händelsen skedde under påsken, en högtid som firar befrielsen från slaveriet i Egypten, vilket också satte Jesu ankomst i ett befrielseperspektiv, både religiöst och politiskt.

Rensningen av templet

Jesus handling att driva ut köpmän och penningväxlare ur templet var inte bara en symbolisk protest mot kommersialiseringen av religiös praktik utan kan också ses som en kritik av korruption inom det religiösa ledarskapet. Templet var en plats för dyrkan och offer, och Jesu handlingar representerade en utmaning mot det etablerade religiösa systemet och en påminnelse om templet som ett heligt rum. Detta agerande bidrog till de religiösa ledarnas ökade fientlighet mot honom.

Den sista måltiden och gripandet

Den sista måltiden, som firades som en påskmåltid, är full av symbolik. Jesus delade bröd och vin med sina lärjungar och talade om sitt kommande lidande. Detta instiftade nattvarden, som senare blev en central ritual inom kristendomen. Vid denna måltid förutsåg Jesus också sin förrådan av Judas Iskariot, vilket ledde till hans gripande i Getsemane trädgård. Händelserna runt gripandet illustrerar hur Jesus blev en måltavla för både romerska och judiska ledare som såg honom som ett hot mot den religiösa och politiska ordningen.

Rättegången och korsfästelsen

Jesus dömdes till döden av Pontius Pilatus, den romerske ståthållaren, efter att ha anklagats för att uppvigla folket och utge sig för att vara "judarnas kung" — en titel som kunde ses som ett hot mot den romerska auktoriteten. Jesu korsfästelse var en vanlig romersk avrättningsmetod, reserverad för rebeller och slavar, och symboliserade den yttersta förödmjukelsen och lidandet. Hans död uppfattades av hans anhängare som ett offer och en nödvändig del av Guds frälsningsplan.

Uppståndelsen på tredje dagen

Uppståndelsen är en av de mest centrala delarna av den kristna tron och markerar segern över döden. Ur ett religionshistoriskt perspektiv speglar denna berättelse ett eskatologiskt hopp om nytt liv och återupprättelse. Berättelsen om den tomma graven och Jesu uppenbarelser för sina lärjungar efter hans död kan också ses i ljuset av judiska och tidigkristna föreställningar om den yttersta tiden och Guds ingripande i historien.

Sammanfattning

Jesu liv, som beskrivs i evangelierna, speglar inte bara en personlig historia utan är också djupt sammanflätad med den religiösa och politiska dynamiken i hans tid. Han framställs som en profet, lärare och frälsare, vars liv och död både utmanade och uppfyllde förväntningarna på en messiansk gestalt i den judiska traditionen. Händelserna kring hans liv och gärningar blev grunden för den kristna tron och har påverkat religiösa och kulturella föreställningar i över två tusen år.

Kort kristendomshistorik: Grunden

Religionen bildas under det första århundradet: Jesus lever och dör, kyrkan grundas, Petrus och Paulus, förföljda av judar och romare, skiljer sig från judendom.

Först flera olika sekter, med ibland väldigt olika tolkningar. Romerska kejsare olika i sin hantering av kristna: Trajanus (tidigt 100-tal) menar att kristna skall straffas men ej fängslas, medan Decius (runt år 250) avrättar 100 000-tals kristna…

Kejsar Konstantin vänder på steken: År 311 legaliserar han kristendomen, 313 jämställs den med andra religioner, romersk huvudreligion 325, romersk statsreligion 380. Kristna börjar ganska omedelbart förfölja judar.

Ingen enhetlig religion förrän kyrkomötena som inleds på 300-talet (sju stycken totalt, mellan år 325 och 787). Olika lärofrågor dryftas. De tyngsta är frågorna kring treenighetsläran och Jesus sanna natur a) Kristus mer gud än människa b) Kristus lika mycket av båda (fastslogs vid möten 325 och 381) c) Kristus mer människa än gud (men har guds kraft).

Även Bibeln redigeras. Man beslutar vilka evangelier (berättelser om Jesus liv och lära) som skall gälla. Man väljer ut fyra (Matteus, Markus, Lukas och Johannes) av kanske upp mot nästan nittio stycken. Några få av de ratade har senare hittats, eller fragment av dessa. Men de gäller alltså inte. Ordning och reda!

Kristendomen tar över. I grunden en starkt judiskt färgad mysteriereligion, uppbyggd på romerska och sedan europeiska (germanska i synnerhet) mönster. Tydliga drag av soldyrkan, fullt jämförbar med ett otal andra religioner, ofta påfallande i sina likheter. Starka kopplingar till astrologi kan påvisas. Ren tillfällighet eller?

Vad är då kristendom?

Jesus budskap kan sammanfattas: ”Tiden är inne, Guds rike är här; vänd om och tro på budskapet” Markus 1:15

Judisk tradition: Gud skapade världen, denna fördärvades av människans ondska, men gud skall sända Messias för att återställa skapelsen och återupprätta Guds rike.

Jesus menade att han var den utlovade, som kommer med räddning och frälsning.

Detta kan ske endast genom Jesus död och återuppståndelse, vilket han får reda på i Getsemane.

Främsta budet inom kristendomen är kärleksbudet: Älska Gud över allt, och din nästa såsom dig själv.

Tydligt är en förlåtande och tolerant attityd. Samtidigt finner man en hel del ytterst provokativa saker. Jesus visste vad han gjorde. Jämför med Ghandi

Synd, nåd och återuppståndelse

Tre begrepp som är centrala i kristendomen. Intressanta i sig. Vad är synd? Vad är nåd, och vilken återuppståndelse är det man talar om?

Synd: Arvssynd, dödssynd (enbart katoliker, inte alls framträdande inom andra riktningar) och allmänt syndigt leverne. Är vi alla syndare? Enligt kristendomen: JA… Men vi kan få nåd!

Nåd: Nåden ligger i att göra sig fri från skulden av synd. För en icke-kristen kan detta verka skumt. Nåd genom att acceptera Jesus som frälsare, tex…

Återuppståndelse: Enligt vissa en direkt fysisk, skelett ur gravar och sådant, andra en andlig, men kopplad till himmelriket, vissa menar att återuppståndelsen är då man når en insikt om det rätta livet… Det senare ytterst sekulariserat…

Riktningar

Den äldsta kristendomen finns idag bara representerad i små, små grupper av österländsk kristendom.

Under de första århundradena religionen existerade, debatterades flera frågor (filioque etc).

Klyvning mellan den västliga och den östliga kyrkan, vilka kom att bli den katolska och den ortodoxa kyrkan.

Senare, på 1500-talet, delades den katolska kyrkan, och den protestantiska kyrkan bildades.

Dessa tre huvudgrenar, men inom ortodoxa och protestantiska flera små grupper. Katolska är enad, men kan ändå påvisa stora regionala skillnader.

Katolicism:

Lyder i princip under Påven, Petrus andlige arvtagare i rakt nedstigande led. Se dock nedan.

Största kristna kyrkan, runt en miljard katoliker. Växer starkt jorden runt, inte minst i Sydamerika och Afrika. Dock , en EUROPEISK religion, prästutbildning etc är starkt präglad av europeiska värderingar.

Katolska kyrkan är EN kyrka under EN ledare, dvs påven. Dock inget envälde, utan man försöker utplacera makten tex genom lokala biskopskonferenser. Detta sker inte minst i Sydamerika. I dessa områden styr biskoparna, inte påven. Han är dock ”ledstjärna”, och besitter en enorm inofficiell makt. Lokale biskopen har dock beslutsrätt i många frågor.

”Blessed are we. Blessed.”

Intressant med katolicismen är att ledningen inte bara är andlig, utan även världslig, i form av Vatikanen.

Starkt influerad av romersk lag och romerska ceremonier. Dock med en germansk twist.

Sakramenten viktiga:        

De sju sakramenten inom den katolska kyrkan är heliga handlingar som anses förmedla Guds nåd och närvaro till de troende. De är centrala i katolsk tro och praxis och delas in i tre kategorier: Initieringssakramenten, läkande sakramenten och tjänstgöringens sakrament. Här är en kort beskrivning av varje:

 1. Dopet (Baptisma)

Kategori: Initieringssakrament

Betydelse: Dopet är det första sakramentet och markerar en persons inträde i den kristna gemenskapen. Genom dopet renas personen från arvssynden och blir en medlem av kyrkan. Dopet ges oftast till spädbarn men kan också ges till vuxna

 2. Konfirmationen (Confirmatio)

Kategori: Initieringssakrament

Betydelse: Konfirmationen fullbordar dopet och stärker den döpta i tron genom den Helige Andes gåvor. Detta sakrament ges vanligtvis till unga människor och symboliserar mognad i den kristna tron.

 3. Eukaristin (Nattvarden)

Kategori: Initieringssakrament

Betydelse: Eukaristin, eller nattvarden, är en central del av katolsk gudstjänst och firas till minne av Jesu sista måltid. Det troende mottar Kristi kropp och blod under formen av bröd och vin, vilket symboliserar förening med Kristus och gemenskapen i kyrkan.

 4. Botens sakrament (Penitentia)

Kategori: Läkande sakrament

Betydelse: Botens sakrament, även kallat bikten eller försoningens sakrament, innebär att den troende bekänner sina synder inför en präst och får syndernas förlåtelse genom prästens avlösning. Det är ett sätt att återställa relationen med Gud och kyrkan efter att ha syndat.

 5. De sjukas smörjelse (Unctio Infirmorum)

Kategori: Läkande sakrament

Betydelse: Detta sakrament ges till personer som är allvarligt sjuka eller i livets slutskede. Prästen smörjer den sjukes panna och händer med helig olja och ber för fysisk och andlig helande. Det är en källa till tröst och styrka i svåra tider.

 6. Äktenskapet (Matrimonium)

Kategori: Tjänstgöringens sakrament

Betydelse: Äktenskapet är ett sakrament där en man och en kvinna ingår ett livslångt förbund inför Gud och kyrkan. Det helgar det äktenskapliga förhållandet och ger makarna nåd att leva ett kärleksfullt och trofast liv tillsammans.

 7. Prästämbetet (Ordo)

Kategori: Tjänstgöringens sakrament

Betydelse: Prästämbetet är det sakrament genom vilket män vigs till präster, biskopar eller diakoner. Genom detta sakrament får de förmågan att utföra kyrkliga uppgifter, som att leda mässan, förmedla sakramenten och vägleda församlingen.

 Dessa sakrament anses som nödvändiga medel för frälsning och är viktiga uttryck för katolsk tro och liv.

Synd, skuld och förlåtelse är centrala begrepp

De katolska katedralskolorna under medeltiden lägger grunden till universitet, där skolastiken bildas.

Skolastik: Systematisering av dogmatiken, ofta utifrån logiken och filosofins regelverk. Thomas av Aquino företrädare. Skolastiken ett förstadium till upplysningen.

Kristus= försoningsoffer

Ortodoxa kyrkan

Orto = rätt Doxa = lära eller lovsång, mao ortodox = rätt lära

Bygger mycket på grekisk dualism.

Tämligen ointresserade av begreppet synd, mer intresse av liv och död. Jesus ses som segraren som knäckte döden.

Stort antal (ca 20 stycken). Inbegriper också de så kallade orientaliska kyrkorna. Kyrkorna uppdelade:

Autokefala kyrkor - Fullt självständiga med egen patriark eller biskop.

Autonoma kyrkor – Självständiga men underställda ett patriarkat.

Orientaliska kyrkor – Helt självständiga men med gemensamma teologiska former, tex Armeniska, Syrisk ortodoxa etc.

Valde att stå utanför Roms makt, lyder alltså inte under påven. De olika kyrkorna är i stället tämligen autonoma, men alla lyder under de fem patriarkerna (Istanbul, Alexandria, Antiokia, Jerusalem och det nyaste Moskva, som inrättades 1589) Istanbul är finast, ”främst av jämlikar”.

Ortodoxa kyrkan har också sakramenten (mysterier), men dessa är inte till för att få syndernas förlåtelse, utan att växa andligen.

Har en rätt sur inställning till katolikerna, inte minst sedan korståget 1204…

Protestantism

Luther, tysk munk (Augustinerorden) började tvivla på katolska kyrkans rättfärdighet. För mycket business och för lite tro, tyckte han.

Luther. Badboy! Men cool!

Stort inom kyrkan då:

Reliker, det vill säga fysiska lämningar av heliga personer eller heliga ting. Extremt värdefulla, och givetvis lätta och billiga att framställa...

Pilgrimsfärder. Kyrkan drog in stora summor på folk som vallfärdade till speciella heliga platser eller orter där något helgon hade levt typ.

Purgatorium (Skärselden, där synder bränns bort), eller snarare skräcken för denna, var ett sätt för kyrkan att tjäna pengar.

Avlaten, det vill säga kyrkans försäljning av förkortad tid i Purgatorium eller frälsning direkt, beroende på hur mycket man kunde betala... Avlatshandeln upphör dock i och med Tridentkonciliet 1545-1563, till och med katolska kyrkan insåg att det var fel...

Luther ifrågasätter dessa saker, och ett antal andra saker inom kyrkan. ”Människan rättfärdigas genom tro allena”, menar han. Inte genom pengar eller goda gärningar.

Luther skriver 95 teser, där han ifrågasätter kyrkans auktoritet. Dessutom vill han att:

Biblar ges ut på folkspråk, alla skall kunna ta del av skriften.

Staten styr kyrkan, ger politiska konsekvenser, inte minst i Sverige, men även övriga Nordeuropa. Det trettioåriga kriget kan sägas vara en sådan konsekvens...

Förutom Luther är fransmannen Calvin ett tungt namn. Grundade kalvinismen, en mer hårdnackad form av protestantism. Utgår från Luthers läror, men lägger större tyngd på arbete, renlevnad och plikt. Element som knappast var glömda av Luther…

Inom protestantismen flera andra kyrkor, i Sverige kallade frikyrkor. Autonoma i sig, men protestantiska i sin teologi.

Kristendom i dag

Största religionen, följaktligen kan ingen säga att just denna riktning är kristen och den är det inte.

Spänner över hela det politiska fältet, allt från frihetsteologer i central- och sydamerika, till White supremacists i Colorado (Wotan!)

Kristendomen i dag brottas med flera problem:

Kvinnliga präster

Homosexualitet

Preventivmedel

Hur kyrkan skall förhålla sig till olika länders lagar (se tex pedofilskandalerna som tystats av katolska kyrkan)

Alltså… Vem är kristen?

Finns det några grundtankar?

Vad är sann kristendom?